– På arbetsplatser och under seminarier ber jag ofta folk gissa, vilken resurs som är viktigast inom den aktuella branschen. Ingen gissar någonsin på möjligheten att utveckla arbetet! Dess betydelse för arbetsengagemanget är en överraskning bland både forskare och olika yrkesgrupper, säger forskningsprofessor Jari Hakanen.
Arbetsengagemang innebär ett positivt känslo- och motivationsläge, som är förknippat med upplevelser av energi, hängivenhet och fördjupning. I undersökningen studerades särdrag i arbetet och arbetsgemenskapen som skapar arbetsengagemang på ett systematiskt och jämförande sätt. I jämförelsen inkluderades åtta resurser, som på basis av resultaten kan delas in i tre grupper utifrån hur stor betydelse de har för arbetsengagemanget hos arbetstagarna.
De viktigaste resurserna var arbetets utveckling och mångsidighet, att se resultatet av sitt eget arbete och ett självstyrande team.
Efter dessa följer, i prioritetsordning, tjänande ledarskap och rättvisa.
Bland de resurser som valts ut för jämförelsen hade vänlighet på arbetsplatsen, arbetets självständighet och tydliga arbetsroller minst inverkan på arbetsengagemanget.
– För många är det säkert överraskande att arbetets självständighet inte rankas högre. Inom arbetslivet talar man mycket om individens självstyrning, men det är ett tveeggat svärd. Självständighet innebär alltid också ansvar. När arbetstagaren själv ansvarar för sina uppgifter som en företagare, är arbetet förknippat med till exempel tidspress, som gör det bindande, berättar Jari Hakanen.
Små skillnader mellan yrkesgrupperna
Undersökningens huvudresultat kongruerade mellan olika yrkesgrupper, även om många socioekonomiska grupper deltog.
Skillnaderna i arbetsengagemang mellan yrkesgrupperna var inte stora, men det lägsta arbetsengagemanget upplevdes inom IT-branschen och inom skydds- och övervakningsbranschen. Också bland forskare var arbetsengagemanget lägre än genomsnittet.
– Det verkar som om till exempel arbetets utvecklingsmöjligheter är en universalt viktigt resurs, som inte är beroende av yrket. Ett arbete som är lagom utmanande och intressant för utföraren, där man kan lära sig och utvecklas, gör arbetet meningsfullt också på lång sikt. Detta skyddar också mot tristess och arbetsutmattning, säger Jari Hakanen.
Resurserna varierade en aning mellan olika yrkesgrupper. Till exempel rättvis praxis var viktigare för chefer än för övriga yrkesgrupper.
Det lönar sig att stärka de positiva resurserna på arbetsplatsen
På basis av undersökningen kan vi rekommendera att arbetstagaren erbjuds möjligheter till ständigt lärande och utveckling.
– Arbetet kan berikas på många sätt, till exempel genom arbetsrotation, nya ansvarsområden eller roller eller genom att ändra arbetsuppgifter. Också mentorskap är en viktigt innovation, där till exempel en senior och en person i början av sin karriär kan lära av varandra, säger Jari Hakanen.
Istället för individuell självstyrning kan det vara nyttigare att stöda självständiga och självstyrande team.
– Många yrken är redan förknippade med en betydande autonomi om man jämför med det industriella samhället. Däremot håller man i många organisationer fortfarande på och lär sig praxis för samarbete och delat ledarskap, konstaterar Jari Hakanen.
Att se resultatet av sitt eget arbete är inte helt självklart i alla arbeten, men det lönar sig att lära sig detta.
– Många människors arbete är i dag ganska abstrakt, och slutresultaten hänger samman med andra människors arbete. Då kanske man inte lägger märke till sin egen insats. Vid sidan av mottagen respons är det bra att fästa uppmärksamhet vid det egna arbetets resultat och betydelse. Detta kan direkt främja vårt välbefinnande, konstaterar Jari Hakanen.
Arbetsengagemang-undersökning
- Se forskningsartikeln (på engelska): The relative importance of various job resources for work engagement: A concurrent and follow-up dominance analysis.
- I undersökningen jämfördes åtta resurser i arbetet som är kända för att stärka arbetsengagemanget.
- I undersökningen deltog 11 468 arbetstagare och 87 arbetsplatser, av vilka 11 yrkesgrupper granskades: läkare, sjukskötare, närvårdare, anställda inom bank- och försäkringsbranschen, anställda inom säkerhets- och övervakningsbranschen, forskare, sekreterare och assistenter, anställda inom stödfunktioner, musei- och biblioteksanställda samt chefer och direktörer.
- I den longitudinella undersökningens treåriga uppföljning deltog 2 334 personer som besvarat den första enkäten.
YTTERLIGARE UPPGIFTER
Forskningsprofessor Jari Hakanen, Arbetshälsoinstitutet, tfn 040 562 5433, jari.hakanen[at]ttl.fi
