Brådska och tidspress ökar risken för arbetsutmattning – inte visstidsanställningar eller bemanningsarbete

Arbetsförhållandets typ är inte den främsta faktorn som gör att en arbetstagare lider av arbetsutmattning. Arbetskraven, såsom brådska, bidrar till arbetsutmattning i högre grad än visstids-, tillsvidare- eller bemanningsanställningar. Engagemanget i arbete påverkas av om vi ser resultat av arbetet, av arbetsplatsens sociala klimat och stödet av chefen. Detta framgår av en färsk undersökning som genomförts av Arbetshälsoinstitutet och det belgiska universitet KU Leuven.

Pressmeddelande 7/2020

I Arbetshälsoinstitutets färska undersökning undersöktes om det finns skillnader mellan hur personer med olika typer av anställningsförhållanden upplever arbetskrav och resurser. Som material för undersökningen användes en europeisk studie om arbetsförhållanden som besvarades av 28 000 personer från 30 länder i Europa år 2015.

Resultaten visade att det som inverkade mest på engagemanget i arbetet för personer med fast anställning, visstidsanställning och bemanningsarbete var: att se resultat av arbetet, arbetsplatsens sociala klimat och stödet av chefen. Oavsett anställningstyp var de mest betydande riskfaktorerna för arbetsutmattning brådska och tidspress.

Av undersökningen framgick att de viktigaste faktorerna som inverkar på arbetshälsan är desamma oavsett arbetsförhållandets typ.

– Arbetsplatserna borde satsa på att alla anställda ska ha goda möjligheter att se resultatet av sitt arbete, uppleva sitt arbete som meningsfullt och få respons på arbetet. Givetvis är det även mycket viktigt att se till att arbetsbelastningen inte blir för stor, poängterar forskningsprofessor Jari Hakanen från Arbetshälsoinstitutet.

Bemanningsanställda drar störst nytta av att få stöd av chefen och ha ett kontrollerbart arbete

Personer som är anställda av ett bemanningsföretag rapporterar mer om arbetskrav och mindre om arbetets resurser än övriga arbetstagargrupper.

– De upplever störst ovisshet om arbetets fortsättning och de har lägst känsla av kontroll över sitt arbete. Utgående från resultaten skulle det ur ett arbetshälsoperspektiv vara ännu viktigare än för övriga grupper att ge bemanningsanställda ett särskilt bra stöd av chefen och möjlighet att påverka sitt arbete, säger Hakanen.

– Intressant är att ovissheten om arbetets fortsättning är lägst hos personer med anställningsförhållanden som gäller tillsvidare, men samtidigt verkar detta vara mest hälsovådligt. Det här beror antagligen på att de räknat med att få ut mer av sin anställning än personer med övriga typer av anställningsförhållanden, förklarar Hakanen.

Mer information:

Forskningsprofessor Jari Hakanen, Arbetshälsoinstitutet, tfn 040 562 5433, jari.hakanen [at] ttl.fi (jari[dot]hakanen[at]ttl[dot]fi)

Länk till vetenskaplig artikel: Hakanen, J. J., Ropponen, A., De Witte, H., & Schaufeli, W. B. (2019). Testing demands and resources as determinants of vitality among different employment contract groups. A study in 30 European countries. International Journal of Environmental Research and Public Health, 16, 1-17. Tillgänglig på adressen: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6950124/

Undersökningen är en del av projektet SWiPE – Smart Work in Platform Economy – Fiksu työ alustatalouden aikakaudella. som finansierades av Rådet för strategisk forskning år 2016–2019.

Dela innehåll på sociala medier!