Arbetshälsoinstitutets pressmeddelande 7.9.2022
Uppföljningsundersökningen Miten Suomi voi? startades redan före coronaviruset i slutet av 2019, och data om välbefinnande i arbetet och arbetsattityder har samlats in regelbundet i uppföljningen, med cirka sex månaders mellanrum. De senaste uppgifterna är från sommaren 2022.
Som en allmän slutsats kan det konstateras att man i den föränderliga situationen inte har kunnat utveckla sådan arbetspraxis i arbetslivet som skulle ha höjt en enda av indikatorerna för välbefinnande i arbetet till en bättre nivå än före coronaviruset. Med andra ord anpassar sig arbetsplatser och arbetstagare fortfarande till olika sätt att arbeta.
Ledarskapets symptom på utbrändhet utgör en risk för hela arbetsgemenskapen
Det material som samlades in sommaren 2022 visar att ledarskapets arbetsengagemang och arbetsförmåga har försämrats från förra året. Ledarnas symptom på utbrändhet och i synnerhet cynism är också vanligare nu än för ett år sedan. Dessutom hade ledarnas avsikter att lämna arbetet ökat något från ett halvår sedan.
– Det verkar som om de som har en ledande ställning för närvarande inte får tillräckligt stöd i sitt arbete. Detta utgör en risk för hela arbetsgemenskapen, eftersom en försämring av ledarskapets välbefinnande i arbetet kan påverka ledningens kvalitet, såsom den konstruktiva interaktionen, påminner specialforskare Jaana-Piia Mäkiniemi.
Ledarnas upplevelse av otillräckligt stöd från sina egna chefer sammanfattas i svaren från sommaren 2022 jämfört med arbetstagarnas svar. Chefer och personer i ledande ställning upplever att de har fått mindre stöd, bemöts rejält mer sällan och har sämre förtroende för sina egna chefer. Kanske illustreras bristen på förtroende av att ledarskapet rapporterade att de söker stöd från sina egna chefer mer sällan än för ett halvt eller ett år sedan.
– Detta måste ändras. Det är mycket viktigt att de som innehar ledande befattningar får tillräckligt med stöd och resurser för att utföra sitt eget arbete. Via detta stöder man framgångar och välbefinnande i arbetet hos alla arbetstagare, uppskattar Mäkiniemi.
Att leda unga kräver särskild uppmärksamhet
I synnerhet de yngsta, under 36-åriga respondenternas upplevelser av ledarskapet har försämrats. Hos unga har både proaktivt sökande av stöd och att få stöd från chefen försämrats jämfört med för ett år sedan.
Alla indikatorer på välbefinnande i arbetet visar att unga vuxna mår sämre än äldre. Utöver arbetsengagemang, tristess i arbetet, arbetstillfredsställelse och symptom på utbrändhet bedömer unga sin arbetsförmåga som svagare.
– Det är uttryckligen när det gäller arbetsförmågan som de unga arbetstagarnas uppskattningar skiljer sig från det man blivit van vid. Vanligtvis försämras uppskattningarna av den egna arbetsförmågan med åldern. Nu förefaller minskningen av välbefinnandet i arbetet vara mer drastisk bland unga än bland äldre arbetstagare, och detta är inte förknippat endast med undantagsförhållandet i sig. Även stödet från chefer och förtroendet har försämrats ytterligare hos unga vuxna. Särskild uppmärksamhet måste på lång sikt ägnas åt att stödja och leda unga, konstaterar forskningsprofessor Jari Hakanen.
Unga arbetstagares upplevelse av samhörighet med arbetsplatsen (identifikation) har minskat och de har oftare tankar om att lämna sitt nuvarande arbete än äldre arbetstagare.
Hybridarbete erbjuder tydliga fördelar jämfört med distansarbete
I hybridarbete som kombinerar när- och distansarbete mår man fortfarande i allmänhet bättre än i enbart distans- eller närarbete. Utifrån symptomen på utbrändhet är dock kognitiva störningar vanligare även i denna grupp. De som utfört hybridarbete under det senaste året har dock mer sällan avsikter att lämna sitt nuvarande arbete än andra.
Inom distansarbete på heltid har arbetsengagemanget försämrats, och symptom på utbrändhet är nu vanligare än för ett år sedan. Särskilt cynism och kognitiva störningar har ökat. Även hos personer som utför endast närarbete har arbetsengagemanget och bedömningen av den egna arbetsförmågan blivit sämre.
– Om vi inte träffar varandra vet vi nödvändigtvis inte hur andra mår och förnimmer inte förändringar i välbefinnandet. Det är därför viktigt att skapa praxis på arbetsplatserna som uppmuntrar till att hålla kontakt med låg tröskel i alla arbetsformer, säger specialforskare Janne Kaltiainen.
– Det är skäl att ägna större uppmärksamhet åt att bekämpa arbetsbelastning på arbetsplatserna. Nu behövs sätt att främja välbefinnandet och motivationen i arbetet.
Mer information
Specialforskare Jaana-Piia Mäkiniemi, Arbetshälsoinstitutet, jaana-piia.makiniemi [at] ttl.fi (jaana-piia[dot]makiniemi[at]ttl[dot]fi), 050 473 6062
Forskningsprofessor Jari Hakanen, Arbetshälsoinstitutet, jari.hakanen [at] ttl.fi (jari[dot]hakanen[at]ttl[dot]fi), 040 562 5433
Specialforskare Janne Kaltiainen, Arbetshälsoinstitutet, Janne.kaltaiainen [at] ttl.fi (janne[dot]kaltiainen[at]ttl[dot]fi), 050 476 5980
Bekanta dig med undersökningen
Länk till MSV-sidorna (på finska)
