Skillnader i utbildningen av samordnare för arbetsförmågan – utvärdering ger verktyg för utveckling

Utbildningen av samordnare för arbetsförmågan genomförs på olika sätt i yrkeshögskolorna. I den utvärdering som Arbetshälsoinstitutet genomfört framkom god praxis men också utvecklingsobjekt i anslutning till läroplanen, utbildningens målgrupp och användningen av yrkesbeteckningen.
Henkilö hymyilee luokkahuoneessa.
Nina Nevala
Nina Nevala

Arbetshälsoinstitutet utvärderar genomförandet av, kvaliteten hos och enhetligheten i utbildningen för samordnare för arbetsförmågan vid sju yrkeshögskolor 2022–2024.

En samordnare för arbetsförmågan är en expert inom servicesystemet som stöder arbetsförmåga och sysselsättning som arbetar över förvaltningsgränserna. Yrkeshögskolornas utbildning för samordnare för arbetsförmågan är en helhet på 10 studiepoäng som är öppen för alla. Utbildningen ger färdigheter för sektorsövergripande samarbete.

Utifrån utvärderingen har yrkeshögskolorna gemensamma inlärningsmål för utbildningen, men läroanstalterna genomför utbildningen på olika sätt. En mer detaljerad läroplan skulle bidra till att förenhetliga utbildningarna. De resurser som används för utbildningen varierar. Som god praxis framkom bland annat pararbete mellan lärare med olika bakgrund och anlitande av utomstående experter och erfarenhetsexperter som en del av undervisningen.

De studerande är i regel nöjda med utbildningens innehåll och genomförande och inlärningsresultaten är goda. En starkare koppling av utvecklingsuppgifterna till den studerandes behov på arbetsplatsen skulle främja lärandet och tillämpandet av det man lärt sig i det praktiska arbetet.

Precisering av utbildningens målgrupp och användningen av yrkesbeteckningen samordnare för arbetsförmågan

Utbildningen genomförs för närvarande antingen som yrkesinriktad fortbildning eller som en del av examensutbildningen. Deltagarnas bakgrund och inlärningsbehov varierar. De som deltar i utbildningen kan ha gedigen erfarenhet av praktiskt arbete eller ingen arbetserfarenhet alls.

– Utbildningen för samordnare för arbetsförmågan ger inte i sig tillräckliga färdigheter för krävande arbete, utan det behövs arbetserfarenhet och kontinuerlig utbildning. Därför föreslår vi att användning av beteckningen samordnare för arbetsförmågan utöver studierna skulle kräva två års arbetserfarenhet av tjänster för stöd för arbetsförmågan och sysselsättningen, antingen före eller efter utbildningen, säger ledande expert Nina Nevala vid Arbetshälsoinstitutet.

En annan rekommendation som gjorts utifrån utvärderingen är att utbildningen för samordnare för arbetsförmågan i första hand ska vara yrkesinriktad fortbildning. Studieperioder kan också erbjudas som en del av högskoleexamina men detta ger inte ännu rätt till yrkesbeteckningen samordnare för arbetsförmågan.

– Behovet av samordnare för arbetsförmågan som stöder arbetsförmågan och sysselsättningen ökar ständigt och det är viktigt att utbildningen motsvarar arbetslivets behov. Vi genomförde utvärderingen i nära samarbete med yrkeshögskolornas lärarnätverk och jag hoppas att diskussionen om till exempel god praxis inom utbildningen, den gemensamma läroplanen och användningen av yrkesbeteckningen fortsätter, säger Nevala. 

Utvärderingen genomfördes i projektet Utvidgning av programmet för arbetsförmåga (på finska) som en del av Finlands program för hållbar tillväxt.

Bekanta dig med rapporten (på finska)

Työkykykoordinaattorikoulutuksen toteutuminen ammattikorkeakouluissa: koulutuksen arviointi (Julkari)

Ytterligare information

Ledande expert Nina Nevala, Arbetshälsoinstitutet, Nina.Nevala [at] ttl.fi, tfn 040 734 4166 

Dela innehåll på sociala medier!