Utbildningen Ledning av stöd för arbetsförmågan inom social- och hälsovården

Välfärdsområdet svarar för ordnandet av social- och hälsovården inom sitt område och har organiseringsansvaret för invånarnas social- och hälsovård. Välfärdsområdet får endast ordna och producera social- och hälsovårdstjänster i ett annat välfärdsområde om det sker i samarbete eller i samverkan med välfärdsområdet i fråga. Bestämmelser om innehållet i organiseringsansvaret finns i 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård.

För ledningen av social- och hälsovården i välfärdsområdet ska det finnas sektorsövergripande sakkunskap som stöder en helhet av högkvalitativa och säkra tjänster, samarbete mellan olika yrkesgrupper och utveckling av praxisen i vården och verksamheten.

I 40 § i lagen konstateras att om socialvårdens åtgärder inte räcker till för att möta en klients behov, ska den yrkesutbildade person inom socialvården som ansvarar för bedömningen av klientens servicebehov, den egna kontaktpersonen eller en annan arbetstagare som ansvarar för klientens service med klientens samtycke kontakta den myndighet som i första hand ansvarar för att vidta de åtgärder som krävs.

I 41 § i lagen definieras sektorsövergripande samarbete inom socialvården. För att bedöma servicebehovet, fatta beslut och tillhandahålla socialvård ska den myndighet inom socialvården som ansvarar för åtgärden se till att tillräcklig sakkunskap och kompetens med hänsyn till en persons individuella behov finns att tillgå.

Enligt 46 § i lagen får huvudsakligen administrativa ledningsuppgifter inom socialvården eller social- och hälsovården skötas av en socialarbetare eller en person som har en för uppgiften lämplig högre högskoleexamen och kännedom om branschen samt dessutom tillräcklig ledarförmåga.

Syftet med 2 § i lagen är att förbättra samarbetet mellan aktörer inom hälso- och sjukvården, olika branscher samt med andra aktörer när det gäller att främja hälsa och välfärd och att ordna social- och hälsovården.

I 32 § i lagen ges anvisningar om samarbete och handledning till annan rehabilitering. Dessutom ska hälso- och sjukvården och socialvården samarbeta sinsemellan och med kommunens småbarnspedagogik. Enligt lagen ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som är anställd hos det välfärdsområde som ansvarar för hälso- och sjukvården på begäran av den arbetstagare som ansvarar för socialvårdsåtgärden delta i bedömningen av personens servicebehov och i utarbetandet av en klientplan.

Lagens 33 § fastställer ännu separat samarbetet mellan primärvården och den specialiserade sjukvården och samordningen av tjänsterna.

Lagen innehåller centrala rättsliga principer för klientens deltagande, bemötande och rättsskydd inom socialvården. Syftet med lagen är att främja kundinriktning och förtroendefulla klientrelationer samt klientens rätt till god service och gott bemötande inom socialvården. Enligt lagen ska klientens önskemål och åsikt beaktas och klientens självbestämmanderätt respekteras. Klienten skall ges möjlighet att delta i och påverka planeringen och genomförandet av de tjänster som tillhandahålls klienten.

Enligt 8 § i lagen ska man vid tillhandahållande av socialvård och service och stöd på grund av funktionsnedsättning i första hand beakta klientens önskemål och åsikt samt ge klienten möjlighet att delta i planeringen av de tjänster som tillhandahålls klienten. När tjänsterna planeras ska klientens intresse beaktas.

I 4 § i lagen föreskrivs om ordnande av företagshälsovård. Arbetsgivare skall på sin bekostnad ordna företagshälsovård för att förebygga och bekämpa risker och olägenheter för hälsan som beror på arbetet och arbetsförhållandena samt för att skydda och främja arbetstagarnas säkerhet, arbetsförmåga och hälsa.

Enligt 7 § i lagen kan arbetsgivaren ordna de företagshälsovårdstjänster som avses i lagen om företagshälsovård genom att skaffa de tjänster arbetsgivaren behöver från en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård inom välfärdsområdet, själv eller tillsammans med andra arbetsgivare ordna de företagshälsovårdstjänster han behöver, eller skaffa de tjänster han behöver från någon annan verksamhetsenhet eller person som har rätt att producera företagshälsovårdstjänster.

Enligt 8 § i lagen ska arbetsgivaren i beredningen av beslut som är nödvändiga för att företagshälsovården skall kunna genomföras, skall arbetsgivaren samarbeta med arbetstagarna eller deras företrädare i frågor som ansluter sig till de allmänna riktlinjerna för ordnande av företagshälsovård på arbetsplatsen och till planeringen av verksamheten (inklusive verksamhetsplanen, innehållet, omfattningen samt till utvärderingen av genomförandet och verkningarna av företagshälsovården och i tillräckligt god tid ge arbetstagarna eller deras företrädare de uppgifter som är nödvändiga för att ärendena skall kunna behandlas.

I 12 § i lagen nämns uppföljning och främjande av handikappade arbetstagares möjligheter att klara sig i arbetet med beaktande av arbetstagarens förutsättningar vad hälsan beträffar, rådgivning om rehabilitering och hänvisning till vård eller medicinsk eller yrkesinriktad rehabilitering.

Enligt 12 § i lagen ska vid planeringen av konstruktioner, arbetsutrymmen, arbetsmetoder eller produktionsmetoder som kommer att ingå i arbetsmiljön eller användningen av maskiner, arbetsredskap och andra anordningar som används i arbetet samt hälsofarliga ämnen vid behov beaktas handikappade och andra arbetstagare vilkas arbete samt tryggande av hälsa och säkerhet i arbetet i övrigt förutsätter särskilda åtgärder.

Genom ändringarna i arbetarskyddslagen (1.6.2023) preciseras arbetsgivarens arbetarskyddsskyldigheter. Målet med ändringen är att främja orken i arbetet hos personer som fyllt 55 år och minska deras tidiga utträde ur arbetslivet. Lagändringarna syftar också till att förebygga arbetsoförmåga och förbättra arbetstagarnas möjligheter att arbeta längre med bibehållen arbetsförmåga.

Enligt 7 § i lagen ska arbetsgivare med beaktande av olika diskrimineringsgrunder bedöma hur likabehandling uppnås vid anställning och på arbetsplatsen. Arbetsgivaren ska med hänsyn till arbetsplatsens behov utveckla arbetsförhållandena samt förfarandena i samband med att personal anställs och beslut som berör personalen fattas. De främjande åtgärderna ska vara effektiva, ändamålsenliga och proportionerliga med beaktande av verksamhetsmiljön, resurserna och övriga omständigheter.

En arbetsgivare som regelbundet har minst 30 anställda ska ha en plan för de åtgärder som behövs för att främja likabehandling.