Ledning av sektorsövergripande och multiprofessionellt arbete

Systemet för tjänster som stöder arbetsförmåga och sysselsättning reformerades i början av 2025, när arbets- och näringstjänsterna överfördes från staten till kommunerna. Samtidigt överfördes den samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd (TYM, tidigare TYP) och Navigator-tjänsterna för unga till kommunerna. Syftet med denna reform var att effektivisera de tjänster som erbjuds arbetslösa och att föra dem närmare den lokala nivån.

Servicesystemet för stöd för arbetsförmåga och sysselsättning består av flera aktörer som alla har sina egna uppgifter och ansvar. Lagstiftningen bestämmer om uppgifterna och styr genomförandet av kundens process. För att servicesystemet ska fungera optimalt måste varje aktör förutom sin egen roll även känna till andra aktörers roller och ansvar. Samarbetet mellan de yrkesutbildade är viktigt eftersom ingen ensam kan hantera hela servicesystemet.

För att hjälpa en kund i arbetsför ålder kan det krävas sektorsövergripande och multiprofessionellt samarbete mellan de yrkesutbildade. Detta blir lättare när de yrkesutbildade har gemensamma mål och är medvetna om varandras kompetens, roller och ansvar samt identifierar och erkänner varandras arbete. Sektorsövergripande tjänster som stöder arbetsförmågan genomförs i samarbete med aktörerna i området. I olika områden kan ordnandet av tjänster och nätverk för stöd för arbetsförmågan skilja sig från varandra. Det är viktigt att identifiera kundens behov av stöd för arbetsförmågan, särskilt när kunden övergår från en tjänst till en annan (s.k. övergångsskede).

Tjänster som stöder arbetsförmågan kan inledas när kunden kontaktar serviceproducenten till exempel via webbtjänsten, per telefon eller e-post. Personer i arbetsför ålder kan utnyttja tjänsterna antingen självständigt på nätet eller vid möten med yrkesutbildade personer ansikte mot ansikte eller som distanstjänster. Även serviceproducenten kan kontakta kunden och inleda tjänsterna om kundsystemet eller patientdatasystemet som påvisar servicebehovet meddelar detta. I områdena är det viktigt att komma överens om i vilka situationer man kontaktar kunden och vem som ansvarar för kontakten.

Teamet för stödjande av arbetsförmågan vid social- och hälsocentralen

Välfärdsområdena ansvarar för att ordna och allokera resurser för tjänster som stöder arbetsförmågan vid social- och hälsocentralerna. Ordnandet av tjänster som stöder arbetsförmågan utgår från strategiarbetet i varje område, rätt dimensionerade tjänster och säkerställandet av de yrkesanställdas kompetens. Social- och hälsocentralens tjänster för stöd för arbetsförmåga är avsedda för personer i arbetsför ålder (sysselsatta, företagare eller arbetslösa) som har identifierat ett behov av stöd för arbetsförmågan och som inte omfattas av företagshälsovården eller studerandehälsovården.

Vid social- och hälsocentralerna finns ett team för stödjande av arbetsförmågan som har specialkompetens inom stöd för arbetsförmågan och sysselsättningen. Teamet för stödjande av arbetsförmågan kan vara en permanent struktur eller ett sektorsövergripande nätverk som byggs upp enligt kundens situation.  I båda fallen är det viktigt att utveckla verksamhetsmodeller som gör att kunder hänvisas till teamet för stödjande av arbetsförmågan. Teamet för stödjande av arbetsförmågan kan omfatta en läkare, sjukskötare, hälsovårdare, expert inom det sociala området, fysioterapeut, psykolog, samordnare för arbetsförmågan eller case-koordinator. Teamet samarbetar multiprofessionellt och sektorsövergripande med hela servicesystemet för stöd för arbetsförmåga och sysselsättning.

Teamet för stödjande av arbetsförmågan har till uppgift att identifiera kundens arbetsförmåga och sysselsättningsbehov, ställa upp mål och bygga upp en servicestig tillsammans med kunden. Från teamet för stödjande av arbetsförmågan utses en kundansvarig som koordinerar kundens tjänster och sköter samarbetet mellan olika aktörer. Den kundansvariga ser också till att kundens situation följs upp.

I programmet för arbetsförmåga genomfördes regionala försök där man byggde upp och testade en servicehelhet och verksamhetsmodeller som stöder arbetsförmågan hos personer i arbetsför ålder. I programmet utvecklades i synnerhet sektorsövergripande arbete och kundansvarigmodellen. Verksamheten lyckades stödja kundernas arbetsförmåga och hänvisa dem till rehabilitering. I centrum för verksamheten stod kunden och dennes mål samt närstående.

I teamets verksamhet betonas:

• tidig identifiering av servicebehovet
• identifiering av kundens mål
• modell med egen kontaktperson eller ansvarig arbetstagare
• skräddarsydda och individualiserade tjänster
• samordning av tjänster och förmåner
• nätverksarbete mellan yrkesutbildade personer
• sektorsövergripande verksamhet
• servicestigar, servicekedjor och koordinering av tjänster
• uppföljning.

I den interaktiva bilden nedan ser du aktörer som stöder arbetsförmågan och sysselsättningen och som är centrala för en person i arbetsför ålder. Genom att klicka på plus-tecknet kan du läsa en beskrivning av varje aktörs uppgifter. Genom att klicka på bilden i övre högra hörnet kan du förstora den.

_{Bild 1. Servicesystemet för stöd för arbetsförmåga och sysselsättning (Utbildningen Stöd för arbetsförmågan, Arbetshälsoinstitutet 2022).}

Sektorsövergripande samarbete innebär att yrkesutbildade personer inom olika förvaltningsområden samarbetar utifrån sina gemensamma kunders behov. Sektorsövergripande samarbete genomförs ofta i olika nätverk, men det kan också vara annat samarbete eller spontana kontakter från yrkesutbildade personer. Då samarbetar till exempel yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården, arbets- och näringstjänsterna eller kommunens sysselsättningsstöd, FPA och organisationer för att stöda sin gemensamma kunds arbetsförmåga. Exempel på sektorsövergripande samarbete är den samarbetsmodellen för sektorsövergripande stöd, Navigatorn för unga samt teamen för stödjande av arbetsförmågan vid social- och hälsocentralerna. Sektorsövergripande samarbete kan bedrivas antingen av representanter för samma eller olika yrken.

Multiprofessionellt samarbete innebär att yrkesutbildade personer inom olika branscher samarbetar utifrån sina gemensamma kunders behov. De yrkesutbildade personerna kan då arbeta antingen inom samma eller olika förvaltningsområden, såsom social- och hälsovården, rehabiliteringstjänsterna, tjänsterna inom sysselsättningsstöd eller organisationerna. En del av dem kan också ha utbildning som samordnare för arbetsförmågan.

Varför behövs sektorsövergripande samarbete?

Sektorsövergripande samarbete gynnar både kunden och de yrkesutbildade. Kunden drar nytta av att den breda kompetensen i hela nätverket används för kundens bästa. Kunden har då möjlighet att få sektorsövergripande tjänster på samma plats och behöver inte gå från en skild tjänst till en annan. Även de yrkesutbildade drar nytta av sektorsövergripande samarbete. Yrkesutbildade personer med olika utbildningsbakgrunder kan kombinera sina kunskaper och samtidigt lära av varandra. De yrkesutbildade har då möjlighet att tillsammans söka lösningar för kundens situation och samtidigt få stöd av varandra. Lagstiftningen förutsätter identifiering av sektorsövergripande servicebehov och samarbete.

Sektorsövergripande samarbete

Sektorsövergripande arbete förutsätter en förändring av verksamhetskulturen inom social- och hälsovården. När tjänsterna integreras och de yrkesutbildade samarbetar sektorsövergripande, utvecklar och förenar olika yrkesgrupper sin kompetens. Ledningen måste möjliggöra denna förändring. Integrationen av tjänsterna kräver också att ledningen arbetar tillsammans och bidrar med sin egen kompetens till den gemensamma utvecklingen. Ledningens uppgift är att säkerställa resurserna och skapa samarbetsstrukturer så att de yrkesutbildade kan arbeta sektorsövergripande.

Sektorsövergripande arbete kräver allas engagemang och god växelverkan. I bästa fall är arbetet flexibelt, solidariskt och präglat av ömsesidig respekt. I arbetet betonas ömsesidigt förtroende och smidigt samarbete.

Sektorsövergripande samarbete underlättas när serviceprocesserna har beskrivits tydligt och alla känner till processerna. Dessutom underlättas samarbetet om de yrkesutbildade har ett gemensamt språk samt gemensamma spelregler, verksamhetsmodeller och verktyg. Sådana är till exempel kundens planer, kundens mål samt metoder för mätning av arbets- och funktionsförmågan.

I utvecklingen av det sektorsövergripande samarbetet är det viktigt att ledarna känner till särdragen inom olika branscher samt olika yrkesgruppers kompetensområden och styrkor. Detta hjälper till att bygga upp samarbetet mellan olika aktörer. Även de yrkesutbildade måste känna till varandras uppgifter, roller och ansvar. Samarbetet kräver gemensam kompetens av de yrkesutbildade, i synnerhet inom följande ämnen:

• lagstiftning
• begrepp och språk
• servicesystemet
• olika aktörers roller och ansvar
• serviceprocesser och servicehelheter
• metoder för stöd för arbetsförmåga och sysselsättning
• metoder och arbetsredskap
• registrering och användning av uppgifter.

Personer i arbetsför ålder kan behöva tjänster som stöder arbetsförmågan i olika skeden av arbetskarriären. Inom servicen för personer i arbetsför ålder är det viktigt att den yrkesutbildade och kunden också alltid diskuterar arbetet och arbetsprestationen. Den yrkesutbildade kan fästa uppmärksamhet vid kundens situation och befintliga arbetsförmåga. Den yrkesutbildade kan till exempel fråga om kundens kompetens, styrkor, planer och mål. I sitt arbete kan den yrkesutbildade utnyttja olika enkäter och applikationer som hjälper hen att uppfatta kundens helhetssituation och eventuella servicebehov.

Begreppet arbetsförmåga är mångfacetterat, varför arbetsförmågan kan förutsätta sektorsövergripande stöd. Detta kräver bred förståelse och kompetens hos de yrkesutbildade. Att identifiera behovet av stöd för arbetsförmågan är en krävande uppgift, vilket innebär att de mest erfarna experterna behövs i tjänsternas främsta led. De kan gestalta problemen i kundens vardag och de servicebehov de orsakar (Bild 2).

Lagstiftningen förutsätter att kundens sektorsövergripande servicebehov identifieras och att man samarbetar. Med tanke på det sektorsövergripande samarbetet är det viktigt att identifiera om kunden skulle dra nytta av att samordna social- och hälsovårdstjänsterna samt sysselsättningstjänsterna. Sektorsövergripande samarbete innebär också att de yrkesutbildade och ledningen tillsammans utvecklar nya verksamhetsmodeller för att identifiera servicebehoven.

Att identifiera behovet av sektorsövergripande stöd är ofta kopplat till vändpunkter i arbetslivet. Det är bra om det sektorsövergripande samarbetsnätverket planerar gemensamma verksamhetsmodeller och processer för att säkerställa smidiga servicehelheter och servicekedjor i rätt tid (se avsnittet Stöd för arbetsförmågan vid social- och hälsocentralen). I kundens arbetskarriär är det viktigt att särskilt beakta följande vändpunkter:

• avbrott i skolan eller studierna
• sysselsättning efter studierna
• avbrott av armén
• långvarig arbetslöshet
• avslag på ansökan om sjukdagpenning
• avslag på ansökan om rehabiliteringsstöd eller invalidpension
• avslag på ansökan om yrkesinriktad rehabilitering.

Lagstiftning om identifiering av behov av sektorsövergripande stöd och samarbete

Lag om ordnande av social- och hälsovård 612/2021: 10 § Välfärdsområdet ansvarar för att de social- och hälsovårdstjänster som tillhandahålls kunderna samordnas till helheter. Välfärdsområdet ska sörja för identifieringen av kunder som behöver samordnade tjänster, samordningen av social- och hälsovården och fastställandet av servicekedjor och servicehelheter.

Socialvårdslagen 1301/2014 och 790/2022: 1 § punkt 5) förbättra samarbetet mellan välfärdsområdets social- och hälsovård och kommunens olika sektorer samt andra aktörer. Enligt 40 § i lagen, om socialvårdens åtgärder inte räcker till för att möta en klients behov, ska man med klientens samtycke kontakta den myndighet som i första hand ansvarar för att ordna de åtgärder som behövs. Lagens 41 § definierar det sektorsövergripande samarbetet som ska göras för att bedöma servicebehovet.

Hälso- och sjukvårdslagen 1326/2010 och 1281/2022: 2 § punkt 5) syftet är att förbättra primärvårdens verksamhetsbetingelser och samarbetet mellan aktörerna inom hälso- och sjukvården, mellan de olika välfärdsområdesverksamheterna och mellan välfärdsområdet och kommunen och med andra aktörer när det gäller att främja hälsa och välfärd och att ordna social- och hälsovården. I 32 § ges dessutom anvisningar om samarbete och handledning till annan rehabilitering. Dessutom ska hälso- och sjukvården och socialvården samarbeta sinsemellan och med kommunens småbarnspedagogik. Enligt lagen ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som är anställd hos det välfärdsområde som ansvarar för hälso- och sjukvården på begäran av den arbetstagare som ansvarar för socialvårdsåtgärden delta i bedömningen av personens servicebehov och i utarbetandet av en klientplan. Och ännu fastställer 33 § ännu separat samarbete mellan primärvården och den specialiserade sjukvården och samordningen av tjänsterna.

Om du vill kan du läsa mer:

Aikuisten toimintakyvyn itsearviointi kuntoutumistarpeen tunnistamisessa ja kuntoutumisen seurannassa (julkari.fi) (endast på finska) 

Suositus toimintakykymittareiden yhdenmukaiseen ja eettiseen käyttöön sosiaalialan asiakastyössä (julkari.fi) (endast på finska) 

Työikäisten kognitiivisen toimintakyvyn hyvä arviointikäytäntö (julkari.fi) (endast på finska) 

Social- och hälsovårdsministeriets anvisningsbrev till tjänsteinnehavare i ledande ställning i välfärdsområdet: Hälsoundersökning och hälsorådgivning för arbetslösa – fokus på arberts- och funktionsförmåga samt anställbarhet. (endast på finska)

Yrkesutbildade personer samarbetar ofta sektorsövergripande i olika nätverk, men sektorsövergripande samarbete kan också vara annat samarbete eller spontana kontakter från yrkesutbildade personer. Ett nätverk innebär ett samarbetsförhållande mellan flera aktörer som är ömsesidig och jämlik. Servicesystemets funktion förutsätter ett nätverk av yrkesutbildade personer och verksamhet i dem för att servicesystemet ska kunna utnyttjas på bästa möjliga sätt. Behovet av nätverk ökar av följande skäl:

1. Organisationerna är i omvandling och fungerande servicekedjor förutsätter ett nätverksbaserat arbetssätt.
2. Problembeskrivningar och lösningar är svåra att definiera tydligt i en komplex verksamhetsmiljö.
3. Effektiviteten ökar och nya serviceinnovationer skapas genom att kombinera kompetens, lösningar och resurser över förvaltningsgränserna.
4. En enhetlig servicestig för personer i arbetsför ålder förutsätter förvaltningsövergripande åtgärder och nätverkande.

Nätverksarbete omfattar allt samarbete mellan yrkesutbildade personer som är involverade i att sköta kundens ärenden.  I nätverksarbetet överskrids de administrativa gränserna mellan olika aktörer. I nätverksarbetet är de yrkesutbildades personliga kontakter viktiga, men de räcker inte i sig. Det behövs även strukturer som möjliggör nätverksarbete och ledning av nätverksarbete.

I nätverksarbetet är det viktigt att tänka tillsammans och ha en högklassig växelverkan. Var och en måste värdesätta varandras kompetens och vara beredd att dela med sig av sin egen. Nätverksarbetet förutsätter en öppen växelverkan och ingen kan pantsätta information. Nätverksarbete har följande fördelar:

1. Nätverksmedlemmarnas olika synvinklar skapar mervärde.
2. Verksamhetskulturen hos nätverksmedlemmarnas bakgrundsorganisationer påverkar samarbetet.
3. Flerstämmighet förutsätter förtroende och öppen dialog.
4. Nätverkets grundläggande uppgift är ett system som ständigt förändras och vars innehåll och aktörer utvecklas som ett resultat av växelverkan.

Växelverkan är dialogisk i nätverket. Detta innebär gemensamt tänkande, jämlikt och respektfullt lyssnande på andra samt öppen kommunikation. De som arbetar i nätverket måste acceptera att människor har olika åsikter, och ingen åsikt är den enda rätta. Nätverket kan nå de bästa lösningarna när de yrkesutbildade ger utrymme för olika perspektiv och alla känner sig hörda.

Nätverksarbete gynnar både kunderna och de yrkesutbildade. Kunden drar nytta av att hela nätverkets kompetens utnyttjas för kundens bästa. De yrkesutbildade drar å sin sida nytta av att deras egen kompetens breddas och att de inte behöver kunna allt själva. Särskilda särdrag för nätverksarbete är frivillighet, ömsesidighet, jämlikhet och självstyrning.

Ledning möjliggör och stöder sektorsövergripande arbete i nätverken. Nätverket kan ha en ledare som ansvarar för ledningen av samarbetet samt faciliterar och utvärderar nätverkets verksamhet. Dessutom förutsätts ledarskap och ansvarstagande från varje aktör i nätverket.

Vid ledningen är det viktigt att beakta att nätverket vanligtvis består av flera organisationer och olika yrkesgrupper. De kan ha olika mål, perspektiv och verksamhetssätt, vilket kan orsaka spänningar i samarbetet. Därför är det bra att tillsammans komma överens om samarbetets mål, strukturer och verksamhetssätt. Genom strukturer kan verksamheten styras mot gemensamma mål och öka känslan av rättvisa och ömsesidigt förtroende. När strukturerna, rollerna och ansvarsfördelningen har överenskommits gemensamt kan energin riktas mot själva verksamheten.

Ett fungerande nätverk granskar sin verksamhet systematiskt och utvärderar den kritiskt. Vid ledningen av nätverket är det viktigt att alla medlemmar behandlas rättvist.

• Ju bättre medlemmarna känner varandra och är medvetna om varandras kompetenser och mål, desto bättre förutsättningar finns det för att bygga förtroende.
• Att bygga förtroende tar tid.
• Engagemang och motivation beror på hur nyttig nätverkets medlemmar upplever verksamheten.
• Valet av nätverksmedlemmar bör göras med omsorg, eftersom ansvarsfullhet, engagemang och självstyrning är grundläggande för verksamheten.

Det är bra om ledaren vet vilka faktorer som främjar eller hindrar nätverkets verksamhet (Bild 3).

Se Mikko Pakarinens presentation nedan Ledning av sektorsövergripande och multiprofessionellt arbete, som hölls vid slutseminariet för projektet Kaveria ei jätetä den 25 november 2022. Videons längd är 11 minuter och 17 sekunder.

Ledningen inom social- och hälsovården har till uppgift att säkerställa att erfarenhetsexperterna är en del av det sektorsövergripande samarbetet och att personalen och kunderna förstår erfarenhetsexperternas roll och uppgifter.

En erfarenhetsexpert är en person som har personlig erfarenhet av någon fysisk eller psykisk sjukdom, funktionsnedsättning eller annan svår livssituation. Dessutom har personen genomgått en utbildning för erfarenhetsexperter. Utbildningen ger erfarenhetsexperten förmågan att beskriva sina egna erfarenheter och bidra med sina perspektiv till utvecklingsarbetet, beslutsfattandet, utbildningen och kamratstödet. Expertis kan uppstå från erfarenheter som serviceanvändare eller från rollen som anhörig eller närstående. Även en anhörig till den insjuknade kan utbilda sig till erfarenhetsexpert, eftersom insjuknandet också påverkar de närstående.

Erfarenhetsexpertis förutsätter att man beaktar olika perspektiv och har förmågan att berätta sin historia på ett begripligt och koncist sätt. Erfarenhetsbaserad kunskap är alltid resultatet av en lång process och utbildning. I utbildningen för erfarenhetsexperter stärks deltagarnas interaktions-, presentations- och grupparbetsfärdigheter. En erfarenhetsexpert kan ha flera diagnoser eller erfarenheter som hen kan berätta om i sin egen berättelse. Erfarenhetsexperten får alltid själv bestämma vilka erfarenheter hen talar om och hur detaljerat.

Erfarenhetsexperterna kan delta i utvecklingen av tjänsterna så att de så bra som möjligt motsvarar kundernas behov. Genom att kombinera kunskap och erfarenhet uppstår nya insikter och perspektiv som hjälper till att utforma bättre, mer funktionella och förmånligare tjänster än tidigare. Erfarenhetsexperter gör det möjligt för utvecklare och serviceanvändare att höra verkliga berättelser om symtom och känslor orsakade av sjukdomar eller livskriser, om vården och om rehabiliteringen. Genom erfarenhetsexperternas verksamhet kan man öka människors förståelse, påverka attityder och ge hopp till andra.

Erfarenhetsexperternas verksamhet kompletterar tjänsterna, men kan inte ersätta de yrkesutbildades arbete. Erfarenhetsexperter kan verka i olika sammanhang, såsom utbildningar, evenemang, gruppverksamheter eller utvecklingsarbete. De kan till exempel hålla föreläsningar och öppningsanföranden för yrkesutbildade och studerande inom social- och hälsovårdsbranschen.  Syftet med öppningsanförandena är då att hjälpa åhörarna att förstå hur det är att leva med erfarenheten i fråga, hur den känns, hur rehabiliteringen skedde, vilka faktorer som hjälpte till i återhämtningen och hur de yrkesutbildade kan främja rehabiliteringen. Erfarenhetsexperterna kan också fungera som ”levande böcker” och stödpersoner. De kan ge intervjuer till exempel för forskning, lärdomsprov eller medier.

Erfarenhetsexperter kan delta i:

• planering, utveckling och utvärdering av tjänster
• arbete i par med en yrkesutbildad person
• arbetsgrupper, kundpaneler och evenemang
• grupphandledning och besök i kamratgrupper.

Fallet handlar om Veera, en 27-årig kvinna utbildad till bildartesan. Som barn fick hon diagnosen CP-skada, vilket orsakade en förlamning på högra sidan av hennes kropp (hemiplegi). Hon fick senare också diagnosen omfattande inlärningssvårigheter och epilepsi. Funktionsnedsättningen påverkar främst hennes högra hand, vilket leder till många praktiska problem. Hennes högra hand och ben har förbättrats genom operation. Handens spasticitet behandlas med injektioner med fyra månaders mellanrum och patienten får fysioterapi som bekostas av FPA.

I grundskolan hade Veera en anpassad läroplan. Efter grundskolan avlade han en ettårig utbildning vid yrkesinstitutet "undervisning och handledning i tränings- och rehabiliteringssyfte". Hennes dröm var att arbeta på ett daghem, så hennes mormor tipsade om assistentutbildningen inom social- och hälsovården. Hon ansökte och blev antagen till Keskuspuiston Ammattiopisto.  Hon fick FPA:s rehabiliteringspenning för tre års studier.

Veera ansåg att studierna i en ny stad vid 17 års ålder var en bra möjlighet till självständighet, även om hennes föräldrar var oroliga för hur hon skulle klara sig. Studierna gick bra och lärarna uppmuntrade henne att fortsätta. Efter utbildningen informerade lärarna om möjligheten att ansöka om pension. Hon bestämde sig dock för att söka jobb och lät bli att ansöka om pension.

Efter att ha utexaminerats från yrkesinstitutet arbetade hon sex månader som assistent på ett daghem. I planeringen av arbetet beaktades hur hens högra hand fungerar. Hon fick bra respons på arbetsprövningen, men arbetsprövningen ledde ändå inte till ett anställningsförhållande. Hon beslöt sig för att avlägga grundexamen i visuell framställning (bildartian) vid yrkesinstitutet Bovallius i Jyväskylä. Efter examen deltog hon i arbetsprövning i skolans eftermiddagsklubbar och på ett bildkonstbetonat daghem. På konstdaghemmet lovades lönesubventionerat arbete, men det ställdes in på grund av daghemmets omställningsförhandlingar och corona. Veera fick tillgång till FPA:s yrkesinriktade rehabiliteringsutredning som genomfördes av en serviceproducent. Där fick hon en egen handledare som hjälpte henne att söka arbete och få sysselsättning.

Veera säger att hon lär sig långsammare än andra, men att hon ändå lär sig. Hon har alltid blivit uppmuntrad att gå vidare i livet. Hon har fått särskilt stöd från sina föräldrar, sin lågstadielärare, läkare, fysioterapeut och lärare.  Hon känner dock att inte alla tror på hennes förmågor. Trots allt är hon ändå nöjd med sitt liv. Hon bor i egen lägenhet, får assistansservice från kommunen 2–4 timmar i veckan och sysslar med sång och målning. Han drömmer dock fortfarande om en arbetsplats.

Dessa källor och tilläggsmaterial är frivilliga. En helhet som omfattar en studiepoäng kan avläggas utan att läsa tilläggsmaterialet.

Artiklar, rapporter och handböcker

Henriksson M, Unkila K, Hirvonen M, Nevala N (2024). Monialaisen yhteistyön kehittyminen työkyvyn tukemisessa. Kuntoutus 47(1):38-44. (endast på finska)

Juvonen-Posti P, Saikku P, Turunen J (2020). Livslångt deltagande eller livet på arbetsvillkor? Samordning och utvärdering av effektivitet av sektorövergripande tjänster för personer i arbetsförs ålder - forskningsrapportet. Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2020:40. Tillgänglig på: https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/162412 (referat på svenska)

Koivisto J, Tiirinki H (2020) Identifiering av multiprofessionellt servicebehov inom social- och hälsovården samt arbetskraftsservicen. Publikationsserie för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet 2020:38. Tillgänglig på: https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/162382 (referat på svenka)

Koivisto J, Liukko E, Tiirinki H, Lyytikäinen M (2020) Palvelukokonaisuuksien ja -ketjujen määrittelyn, ohjauksen ja seurannan käsikirja. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos. Tillgänglig på: https://www.julkari.fi/handle/10024/140708 (endast på finska)

Laulainen S, Zitting J, Niiranen V (2020) Henkilöstön ja johtajien osaamisvaatimukset integroituvissa palveluissa. Teoksessa Anneli Hujala & Helena Taskinen (red.) Uudistuva sosiaali- ja terveysala. Tampere. University Press, 151 - 177. Tillgänglig på: https://trepo.tuni.fi/bitstream/handle/10024/123995/978-952-359-022-9.pdf. (endast på finska)

Nevala N, Unkila K, Rivinoja T, Henriksson M, Vastamäki J (2022). Työkyvyn tuki -koulutus rakentaa yhteistä osaamista. Työterveyslääkäri 39(3):50-53. Tillgänglig på: https://www.terveysportti.fi/apps/dtk/tyt/article/ttl02095?toc=1117366 (endast på finska)

Nevala N, Unkila K, Rivinoja T, Henriksson M; Vastamäki J (2022). Utbildningen Stöd för Arbetsförmågan. Arbetsbok. Arbetshälsoinstitutet. Tillgänglig på: https://www.ttl.fi/sv/oppimateriaalit/tyokyvyn-tuki/tehtavakirja

Nousiainen K (2021). Moniammatillinen tiimityö ja sen johtaminen sote-keskuksissa: Kartoittava tapaustutkimus esimiesten tietoisuudesta ja käsityksistä Päijät-Hämeessä. Tillgänglig på:  https://osuva.uwasa.fi/handle/10024/13393. (endast på finska)

Sosiaali- ja terveysministeriö (2023). Työkyvyn tuen järjestäminen hyvinvointialueilla. Pikaopas päättäjille. Tillgänglig på:  https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/164899. (endast på finska)

Timperi T (2022) Den multiprofessionella samarbetskompetensen i den

integrerade social- och hälsovårdenSocial- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2022:22. Helsinki. Tillgänglig på: https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/handle/10024/164410  (referat på svenska)

Saikku P (2018) Hallinnan rajoilla: Monialainen koordinaatio vaikeasti työllistyvien työllistymisen edistämisessä. Helsingin yliopisto, valtiotieteellinen tiedekunta, sosiaalitieteiden laitos. Tillgänglig på: https://helda.helsinki.fi/handle/10138/233917  (endast på finska)

Työkykyisempi Stadi -hanke: https://innokyla.fi/fi/kokonaisuus/helsinki-tyokykyisempi-stadi-hanke. (endast på finska)

Annat webbmaterial

Utbildiningen Stöd för Arbetsförmågan, Arbetshälsoinstitutet 2022. https://www.ttl.fi/sv/oppimateriaalit/tyokyvyn-tuki

Nyt on aika juurruttaa työkyvyn tuen palvelut hyvinvointialueilla. https://valtioneuvosto.fi/-/1271139/nyt-on-aika-juurruttaa-tyokyvyn-tuen-palvelut-hyvinvointialueilla (endast på finska)