Stress och utbrändhet

Vissa egenskaper förknippade med arbetsuppgifter, arbetsarrangemang eller växelverkan orsakar stress hos de flesta arbetstagare.  Människors individuella och aktuella stresskänslighet varierar. Olika personer reagerar olika på liknande situationer och samma person kan även reagera olika i olika livssituationer.

I Finland upplever 17 procent av de anställda ganska mycket eller mycket stressymptom.

En obalans mellan de olika belastande kraven i arbetet och de arbetsresurser som ökar välbefinnandet ökar risken för stress och, på lång sikt, utbrändhet. En arbetstagare kan hantera också belastande arbetssituationer utan att riskera arbetshälsan om hen som stöd och motvikt har tillgång till tillräckliga resurser som möjliggör arbetet och ökat välbefinnandet.   

En enkel fråga kan användas för att bedöma risken för utbrändhet: hur mycket satsar jag i mitt arbete (min tid, min styrka) jämfört med hur mycket jag får i utbyte i form av saker jag värdesätter (t.ex. inkomst, feedback, framgång, professionell utveckling)? När satsningarna ständigt överstiger vad man får ut av arbetet ökar risken för utbrändhet. För att upprätthålla välbefinnandet på arbetsplatsen och förebygga utbrändhet i ett tidigt skede är det därför viktigt att identifiera och säkerställa en balans mellan arbetsresurser och krav.   

Arbetskrav som ständigt är alltför betungande ökar risken för utbrändhet. Dessa krav omfattar till exempel

• tidspress och brådska  
• mängden belastning i arbetet  
• ständiga avbrott i arbetet  
• motstridiga roller och mål  
• den känslomässiga belastningen i arbetet, såsom svåra, respektlösa kundsituationer och upplevelsen av att behöva uttrycka känslor i sitt arbete som man inte verkligen upplever  
• arbetets fysiska belastning   
• icke-fungerande datasystem  
• byråkrati där arbetstagaren kontrolleras och inte kan fatta egna beslut i sitt arbete  
• arbetets kognitiva krav (inlärning och beslutsfattande)  
• arbetets osäkerhet. 

Många arbetsresurser skyddar i sin tur mot utbrändhet och ökar arbetsengagemanget. Å andra sidan ökar bristen på dessa arbetsresurser risken för utbrändhet. Resurserna omfattar till exempel  

• arbetets utvecklande karaktär, mångsidiga uppgifter och inlärningsmöjligheter  
• att se resultaten av arbetet  
• arbetets självständighet och möjligheten att påverka det egna arbetet  
• tydliga arbetsroller och arbetsmål  
• arbetsgemenskapen ger stöd  
• feedback och uppskattning  
• tjänande ledarskap och en organisationskultur som respekterar människor  
• rättvisa och förtroende  
• ett öppet och adekvat informationsflöde  
• praxis på arbetsplatsen som gör det lättare att förena arbete och övriga delar av livet.  

Såväl arbetskrav som resurser kan hittas i själva arbetsuppgifterna, i hur arbetet är organiserat, i det sociala samspelet i arbetsgemenskapen, i ledningen och i praxis på arbetsplatsen. På arbetsplatser kan det vara svårt att minska arbetets krav, men i varje arbetsgemenskap finns det ändå många möjligheter att positivt påverka de olika arbetsresurserna. Arbetstagarna själva kan också bana väg för mer resurser i arbetet.  

De grundläggande orsakerna till utbrändhet är arbetsrelaterade, men det finns också individuella faktorer som tillsammans med belastande arbetsförhållanden kan öka risken för utbrändhet. Sådana individuella faktorer inkluderar till exempel en förhöjd pliktkänsla och emotionell obalans (neuroticism). Individuella faktorer som skyddar mot utbrändhet är å andra sidan optimism, positiv tro på sin förmåga och initiativrikedom som ett personlighetsdrag.

Förebyggande av arbetsrelaterad stress och utbrändhet

• Förbättra själv ditt arbete. Ta initiativ till att göra små förbättringar i ditt arbete och skaffa dig resurser som skyddar dig mot stress.  
• Lev livet fullt ut. Fördela din tid och energi mellan alla delar av livet på ett lämpligt sätt.  
• Se till att du kan återhämta dig varje dag. Som motvikt till arbetet behövs tillräckligt med vila och andra aktiviteter som ger variation och är annorlunda än arbetet.  
• Utvärdera ditt välbefinnande och din totala livssituation regelbundet.  
• Ingrip i eventuella missförhållanden genom att fundera över vad som skulle kunna göras annorlunda. Testa alternativa sätt att agera. Var uthållig.  
• Ta upp missförhållanden för diskussion med berörda parter.  
• Dela med dig av dina erfarenheter och metoder till andra.  
• Sök hjälp hos företagshälsovården om situationen inte blir bättre.

Arbetarskyddslagen (738/2002) förpliktigar arbetsgivaren att utvärdera hälso- och säkerhetsriskerna i arbetet. Arbetet, arbetsförhållandena och arbetsgemenskapernas verksamhet utvecklas ständigt på basis av utvärderingen.  

• Varje chef ska regelbundet hålla ett personligt utvecklingssamtal med varje anställd. Under samtalet utvärderas hur verksamheten flyter på och den kommande verksamheten planeras.  
• I organisationen tillämpas verksamhetsmodellen för tidigt stöd, i vilken man har samlat varningstecken och åtgärder för situationer som hotar arbetsförmågan.  
• Olika aktörer på arbetsplatsen (chefer, arbetstagare, personaladministrationen, arbetarskyddet, företagshälsovården) ombesörjer sina respektive kompetenser gällande välbefinnande i arbetet och samarbetar aktivt för att upprätthålla och främja förutsättningarna för det psykiska välbefinnandet och arbetsförmågan.

Bedömning av välbefinnandet och den skada som symptomen orsakar 

• Om du upplever att du inte klarar av ditt arbete och andra roller i ditt liv, ska du ta upp det med din chef.  
• Om dina resurser är knappa, ska du söka dig till företagshälsovårdens mottagning.

En förändring krävs i arbetsförhållandena 

• Utvärdering av helhetssituationen: belastningsfaktorer och resurser.  
• Kartläggning av alternativ och planering av förändringen.  
• En representant för företagshälsovården kan delta i diskussionen med arbetstagaren och chefen.  

Stärkande av arbetstagarens arbetsförmåga 

• Ombesörja förutsättningarna för välbefinnandet.  
• Ändring av inställningar och tillvägagångssätt i en riktning som stärker välbefinnandet. 

Uppföljning av förändringarnas konsekvenser 

• Verksamheten ska fortsätta så länge tills välbefinnandet återställs och bevaras.

Utbrändhet är en störning som utvecklas till följd av långvarig stress i arbetet, som leder till att människans resurser sinar. Utbrändhet är ett syndrom som kännetecknas av kronisk trötthet, mental distansering från arbetet (”cynism”), försämrad kognitiv kontroll och försämrad emotionell kontroll. Alla dessa symptom kan också förekomma separat: till exempel kan en person uppleva kronisk trötthet av många icke-arbetsmässiga skäl, vara cynisk, ha koncentrationssvårigheter, eller förlora kontrollen över sina känslor och brusa upp. Vid långt gången utbrändhet förekommer sannolikt alla dessa symtom samtidigt.   

Bland symptomen på utbrändhet är det ofta tröttheten som utlöser utvecklingen av andra symptom. Konstant trötthet resulterar i svårigheter att minnas och koncentrera sig. Dessutom kan kontrollen över de egna känslorna rubbas när de mentala resurserna minskar. Slutligen kan ens egen arbetsattityd också bli negativ, och cynism och underskattning av det egna arbetets betydelse kan betraktas som en skyddsmekanism när ens resurser inte längre räcker till den normala arbetsprestationen och arbetet inte är tillfredsställande. Som skyddsmekanism är den ändå oändamålsenlig, eftersom den kan förvärra tröttheten och därigenom utbrändheten.   

När man talar om utbrändhet kan det betyda två olika faser av arbetsutmattning. Utbrändhet kan ses som resultatet av en lång process av utmattning, när resurserna är uttömda och välbefinnandet är så krisdrabbat att den anställde inte kan arbeta förrän hen har återhämtat sig. Å andra sidan tar utbrändhet vanligtvis år att utveckla, och därför kan vi också tala om olika grader av arbetsutmattning (milda, svåra symptom), varvid den anställde fortfarande kan arbeta och kanske anstränger sig ännu mer för att uppnå målen för sitt arbete.  

Forskning har visat att kriser i privatlivet och individuella faktorer tillsammans med belastande arbetsförhållanden kan öka risken för utbrändhet. Utbrändhet orsakas dock inte bara av problem som förekommer inom andra områden i livet. Långvarig forskning visar också att symptom på utbrändhet i själva verket kan öka upplevelsen av exempelvis belastande hemförhållanden.  

I den medicinska klassificeringen av sjukdomar finns ingen diagnos för utbrändhet. Utbrändhet kan antecknas som en faktor som anknyter till hälsoproblemet i anslutning till diagnosen. Utbrändhet kan leda till insjuknande, försämring av en befintlig sjukdom eller till och med arbetsoförmåga.  

Arbetshälsoinstitutets projekt Kimmoisat työn tekijät muuttuvassa työelämässä (2019–2022) (på finska) definierar lindrig och hög risk för utbrändhet i den så kallade trafikljusmodellen. Detta görs som en så kallad klinisk validering, dvs. gränserna för utbrändhet bestäms genom att jämföra nivåerna av utbrändhet hos den så kallade friska befolkningen i arbetsför ålder och företagshälsovårdskunder med symptom på utbrändhet.