Samordning av tjänster

Samordning av tjänster betyder koordinering av tjänsterna och överenskommelse om experternas arbetsfördelning och ansvar. Enligt ordlistan för social- och hälsovården innebär samordning att identifiera, styra och samordna tjänster efter kundens servicebehov på ett sådant sätt att tjänsterna bildar en integrerad helhet.

Kundens tjänster har ändrats från systembaserade tjänster till tjänster utifrån varje kunds individuella behov. När en expert samordnar tjänsterna och förmånerna för stöd av kundens arbetsförmåga och sysselsättning måste hen veta vad som ingår i kundens servicehelhet och vem som ansvarar för tjänsterna. Det är också viktigt för experten att känna till kundens plan för stöd av arbetsförmågan, där kundens tjänster och ansvarspersonerna registreras.

Ansvaret för styrning och uppföljning av kundens tjänster ska tilldelas en specifik part. Det är viktigt att alla experter som är deltar i kundens servicestig känner till de olika övergångsstadierna för kunden och hens data, liksom det relaterade samarbetet och informationsflödet.

Serviceprocess innebär en systematisk serie åtgärder som rör en eller flera tjänster eller annat stöd. Olika aktörer har olika serviceprocesser. Vanligtvis innefattar processen initiering av ärendet, bedömning av servicebehovet, planering av kundrelationen, organisation av tjänsten samt genomförande och utvärdering av tjänsten.

Samordning av tjänster är viktigt, särskilt när kunden behöver flera olika tjänster. Samordning hjälper också kunden att uppfatta sina egna tjänster som en helhet. Samordning av tjänster underlättas om kunden har ett tydligt mål och alla rör sig mot samma mål tillsammans. Om kunden endast behöver enskilda tjänster eller tjänster av en serviceproducent finns det vanligtvis inget behov av samordning. Ibland kan kunden dock behöva en experts "sida vid sida" servicehandledning.

Samordning kräver alltid informationsutbyte, men det kan också vara experter och kunden som arbetar tillsammans. Kundens samtycke krävs för att hens uppgifter ska kunna utbytas mellan experter och organisationer. Det är bra att komma ihåg att delning av information i nätverk är lika viktigt som att ta emot information. Ett bra sätt är att upprätthålla en gemensam databank för att underlätta informationsutbyte.

Kundens ärenden kan hanteras som en helhet när experterna i nätverket tar ett gemensamt ansvar för kunden. På så sätt är nödvändig information om kunden tillgänglig för experterna och kunden får de tjänster hen behöver vid rätt tidpunkt, flexibelt utan avbrott och väntan. Stödet för kundens arbetsförmåga blir effektivare i takt med att överlappningar i verksamheten minskar och hela nätverkets kompetens utnyttjas till kundens bästa.

Experternas förståelse för kunden ökar när man arbetar i ett nätverk. Varje expert är viktig med tanke på kunden. Samarbete synliggör varje experts roll, vilket gör arbetet meningsfullt och givande. När kundens tjänster och experternas samarbete planeras på ett kundorienterat sätt möts kundens behov och experternas kompetens. Detta hjälper också kunden att förstå vikten av samarbete, vilket i sin tur motiverar och engagerar hen i sina egna tjänster.

Experterna drar nytta av nätverkande när deras kompetenser kombineras och de lär sig av varandra om framgångsrika lösningar. Experternas förståelse för kunden ökar när de lyfter fram sina olika perspektiv på kunden. Samarbete synliggör varje experts roll, vilket gör expertens arbete meningsfullt och givande. Varje expert är viktig med tanke på kunden.

På samhällsnivå skapas besparingar när så många människor som möjligt är med i arbetslivet och deras kompetens används. Samhället får skatteintäkter och sparar på utbetalning av sociala förmåner.

Exempel

Matias har en medelsvår hjärnskada till följd av en trafikolycka som inträffade när han var barn. Det har påverkat hans skolgång, yrkesval, yrkesinriktade studier och karriär.

Matias rehabilitering och utbildning har krävt olika stödåtgärder (Bild 1), vars kostnader har betalats av Trafikförsäkringscentralen och sjukvårdsdistriktet. Med tanke på yrkesvalet var samordningen av tjänster mot arbetslivet särskilt viktig. Koordinatorn för arbetsförmåga samordnade sitt stöd för arbetsförmågan, vilket inkluderade en sex månaders arbetsprövning på ett apotek som farmanom. Baserat på arbetsprövningen sökte han en studieplats och utexaminerades som farmanom efter två års studier.

De rehabiliteringsåtgärder som Matias fick under 10 år kostade totalt 84 920 € (Bild 2). Rehabiliteringspenningen till ung person som betalades som yrkesinriktad rehabilitering (30 720 €) var en tredjedel av kostnaden för alla stödåtgärder för arbetsförmågan. Om Matias skulle arbeta som farmanom på heltid under hela sin karriär skulle hans inkomst under hela sin karriär vara 716 058 euro. Han skulle betala totalt 142 138 euro i inkomstskatt och uppskattningsvis 70 870 euro i mervärdesskatt. Baserat på dessa beräkningar har Matias rehabilitering varit ekonomiskt lönsam både för honom och för samhället.

Alla experter inom stöd för arbetsförmågan ska kunna samordna kundens tjänster. Det är viktigt för experterna att veta vilka tjänster deras kunder behöver, vem som ansvarar för tjänsterna och hur tjänsterna och förmånerna kan samordnas. Samordning av tjänster behövs särskilt när kunden behöver flera olika tjänster.

Olika yrkesgrupper ansvarar för att samordna kundens tjänster. Företagshälsovårdens uppgift är att samordna stödet för de medarbetares och företagares arbetsförmåga som omfattas av deras tjänster. Social- och hälsovårdscentralerna ansvarar för samordningen av tjänster som stöd för arbetsförmågan för företagare, medarbetare och arbetssökande utanför företagshälsovården. De team för stöd av arbetsförmåga som arbetar i dem deltar i samordningen av tjänster för partiellt arbetsföra kunder. Arbetssökandes tjänster för stöd av arbetsförmågan kan också samordnas av experter vid AN-byrån och kommunernas sysselsättningstjänster. Studerandes stöd för arbetsförmågan samordnas av Studenternas hälsovårdsstiftelse (SHVS), även om samordningen av tjänsterna också kan organiseras på andra sätt.

Att samordna arbetet kräver att experterna har god interaktionsförmåga, så att de kan ta hänsyn till sina kunders individuella behov och bygga förtroendefulla broar mellan kunderna och de olika aktörerna i servicesystemet. Samordnare kan arbeta i vilken del av nätverket som helst, så länge de har tillräckliga resurser och kompetens.

Samordningen av tjänster för stöd av arbetsförmågan kan utföras av experter med olika utbildningsbakgrund och yrkestitlar (Bild 3). De flesta experterna samordnar tjänster under en del av sin arbetstid vid sidan av sin egen yrkesroll.

Koordinatorerna för arbetsförmåga har genomgått yrkesinriktad fortbildning (10 studiepoäng). Deras utbildningsbakgrund och arbetslivserfarenhet varierar. Koordinatorerna för arbetsförmåga arbetar på olika ställen i servicesystemet, såsom AN-byråer, social-, hälso- och sjukvårdstjänster, arbetsplatsens personaltjänster, företagshälsovården, läroinrättningar, organisationer, Brottspåföljdsmyndigheten och Navigatorn. Särskilt de koordinatorer för arbetsförmåga som arbetar på AN-byråerna betjänar arbetssökande med partiell arbetsförmåga.

Samordning betyder att en expert handleder och ger råd till kunden för att hen ska nå rätta tjänster, håller kontakt med kunden och förmedlar och tar emot information både i fråga om kunden och andra experter. Samordningen underlättas när experterna har gemensamma mål, språk och verktyg. Vid samordningen behöver experten information om kundens situation, mål, servicebehov, samt de tjänster, metoder och förmåner som planeras för kunden. De kan tas fram från de planer som görs för kunden.

Det är viktigt för experterna att bygga och upprätthålla förtroende för varandra. Detta innebär att experterna identifierar, erkänner och värdesätter varandras kompetens. Samarbetet är framgångsrikt när alla experter känner till sitt ansvar och samarbetspraxis:

1. Experterna är bekanta med varandras tjänster och har rätt och vilja att samarbeta med varandra i kundernas bästa intresse.
2. Experterna uppmuntras att nätverka.
3. Datasystem stöder samarbetet mellan experterna.
4. Ledningen stöder samarbetet mellan experterna och tilldelar tillräckliga resurser.

Enligt en undersökning var handledning och rådgivning relaterat till stöd för arbetsförmågan den centrala arbetsuppgiften för koordinatorer för arbetsförmåga och andra samordnare. Koordinatorernas huvuduppgifter var identifiering av kundens rehabiliterings- och servicebehov, samarbete mellan flera aktörer i kundprocessen och val av sätt och metoder för att stödja arbetsförmågan (Bild 4).

Samordning av tjänster bör bättre kunna överskrida administrativa och organisatoriska gränser. Detta kräver olika sätt att samordna och koordinera kundens tjänster. De överenskomna verksamhetsmodellerna verkade främja övergången för personer i arbetsför ålder till arbete och utbildning.

Nätverksmöte är ett bra exempel på hur företagshälsovården samordnar kundens tjänster. Under ett nätverksmöte förhandlar medarbetaren, chefen och företagshälsovården samt andra nödvändiga parter (t.ex. koordinatorn för arbetsförmågan) om och kommer överens om metoderna, ansvaret och schemat för kundens stöd för arbetsförmågan.

Samordningen sker på många nivåer, men dess kärna är kundens stöd, behandling och rehabilitering samt informationsflödet. Samordningsnivåerna är:

1. Individuell servicestig för stöd av arbetsförmåga för en person i arbetsför ålder
2. Datainnehåll om en gemensam kund
3. Samarbetspraxis
4. Kännedom om ansvar och samarbetspraxis
5. Kompatibilitet för användning och lagring av data, dvs. digitala verktyg, med tjänsterna.

Regionala vårdkedjor för att stödja samordningen

Regionala vårdkedjor är byggda i hälso- och sjukvården för en enskild sjukdom, en grupp sjukdomar eller en större helhet. Vårdkedjor strävar efter att komma överens regionalt om hur behandling och rehabilitering av varje sjukdom utförs på ett högklassigt och kundorienterat sätt, med hänsyn till resurserna.

Sjukvårdsdistriktets primärvårdsenhet ansvarar för att samordna byggandet av regionala vårdkedjor. Dess uppgift är att samla kunskap och erfarenhet hos dem som deltar i behandlingen av en specifik sjukdom eller grupp av sjukdomar för att åstadkomma ett gemensamt tillvägagångssätt. Vårdkedjorna är baserade på bl.a. rekommendationerna God medicinsk praxis och andra metoder som har vetenskapligt eller praktiskt visat sig fungera. De finns på Terveysportti (Hälsoporten), som har cirka 600 regionala vårdkedjor.

Välfärdsområdena ansvarar för att social- och hälsovårdstjänsterna samordnas till helheter i enlighet med lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021 § 10). Enligt lagen ska välfärdsområdena också för egen del ansvara för att social- och hälsovårdstjänsterna samordnas med andra aktörer, såsom kommunernas och statens tjänster.

Enligt olika undersökningar kompliceras samordningen av tjänster och sektorsövergripande samarbete av olika organisationskulturer och meningsskiljaktigheter mellan experter. Sektorsövergripande arbete kan också hindras av lagstiftning, administrativa gränser mellan organisationer, datasystem, service- och förmånssystemets komplexitet och experternas osäkerhet om andras arbete och kompetens. Att flytta till samma arbetsplats eller under samma ledning garanterar därför inte ett sektorsövergripande samarbete, utan det kräver också experternas gemensamma praxis och ledning av ett sektorsövergripande arbete.

Läs mer om du vill

Saikku P, Joensuu M, Männistö-Inkinen V, Poutanen J. ”Här säger man inte att det inte angår oss”: Slutrapport för utvärderings- och uppföljningsundersökningen för programmet för arbetsförmåga. Institutet för hälsa och välfärd THL, 2023. Finns på adressen https://www.julkari.fi/handle/10024/146472

Blomgren S, Männistö-Inkinen V, Partanen J, Saikku P. (red.) Sektorövergripande team för stöd av arbetsförmågan vid samordning av tjänster– Resultat om utvärderings- och uppföljningsundersökningen för programmet för arbetsförmåga THL Kort om undersökningen 31/2023. Finns på adressen https://www.julkari.fi/bitstream/handle/10024/146749/URN_ISBN_978-952-408-111-5.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Sinervo T, Keskimäki I. Serviceintegration i praktiken (på finska): Vad främjar och vad hindrar integration? Tidskriften Yhteiskuntapolitiikka 2019;84(4):425-433. Finns på adressen https://www.julkari.fi/handle/10024/138583

Kundens framgångsrika servicepaket kräver samordning av tjänster och förmåner. Detta kan innebära att man till exempel kombinerar förvärvsinkomster och utkomstförmåner. Tjänsterna för stöd av arbetsförmågan organiseras med flera aktörer och tjänsterna omfattas av separat lagstiftning. Det gäller kundens tillgång till tjänsten, planer gjorda för kunden och utkomstförmåner. Vissa förmåner betalas ut till arbetstagarna och vissa till arbetsgivarna.

Samordning av tjänster och förmåner är viktigt, särskilt för dem som använder flera tjänster. Detta kräver samarbete mellan experter och samordning av tjänster, särskilt inom social- och hälsovården, sysselsättningstjänsterna och FPA:s tjänster.

Experten måste känna till vilka tjänster och förmåner som kan samordnas i kundens olika situationer. Därför får kunden inte alltid den service hen behöver, om de bara är möjliga för någon som får en viss förmån.

Även de parter som organiserar tjänster och förmåner bör ha liknande mål och förväntningar för kunden. I tjänster för personer i arbetsför ålder bör kundens mål i regel vara att stödja arbetsförmågan och orienteringen mot arbetslivet.

Social- och hälsovårdscentralerna syftar till att integrera social- och hälsovårdstjänster och smidig tillgång till tjänster för stöd av kundens arbetsförmåga. Samordning av tjänster och förmåner kräver att experterna har en bra kompetens och att tjänsterna smidigt kan samordnas.

Samordning av lön och social trygghet

Samordning av lön och social trygghet är ofta svårt. Social trygghet bygger i regel på principen om inkomstrelatering. Social trygghet har byggts upp bit för bit för att svara på en specifik problemsituation i livet. Varje bit påverkar andra på samma sätt som ett pussel, vilket kan göra samordningen svår:

1. Alla förmåner fungerar enligt principerna för sitt eget verksamhetssystem och enligt sin egen lagstiftning.
2. Även en person som har en partiell löneinkomst bör kunna förutsäga sina förvärvsinkomster.
3. En person som utför förvärvsarbete ska följa upp hur mycket hen kan få lön utan att det påverkar den sociala tryggheten såsom pensionen.
4. Beviljandet av så kallade jämkade sociala förmåner avsedda att komplettera förvärvsinkomsterna kan fördröjas.

Exempel på samordning av pension och förvärvsinkomst

Janne är pensionerad och får bostadsbidrag för pensionstagare. Han påbörjar ett ströjobb som varar under ett halvår. Den lön som intjänas under det första året påverkar inte bostadsbidraget för pensionstagare, eftersom arbetsinkomsten inte är kontinuerlig. Om ströjobbet fortsätter i mer än sex månader är det en fråga om kontinuerlig arbetsinkomst.

Först ett år efter att ströjobbet har påbörjats inleds en granskningsperiod, som varar ett år. Om Janne under granskningsperioden inleder ett nytt anställningsförhållande på mindre än sex månader kommer inkomsten under granskningsperioden att påverka bostadsbidraget pensionstagare, om han tjänar mer än 921 euro.

Även om det skulle vara relativt lätt att samordna arbetsinkomsten med pensionen är utmaningen med bostadsbidrag att man ska kunna uppskatta årsinkomsten efter två års ströjobb. Detta kräver noggrann planering och sparande av förvärvsinkomster för framtida boendekostnader.

Källa: I ett projekt i yrkeshögskolan Metropolia har utvecklats en nätpublikation som ger konkreta exempel på samordning av social trygghet och inkomster: Etusivu - Tuettu keikkatyö (metropolia.fi).

Alla med i arbetslivet : Resultat och rekommendationer från spetsprojektet Vägar in i arbetslivet för partiellt arbetsföra (OTE)

Juvonen-Posti P, Nevala N, Kaleva S. Koordinoivaa työtä tekevät palveluintegraation areenana. I rapporten Juvonen-Posti, Saikku, Turunen (red.) Elinikäistä osallistumista vai elämää työ edellä. Työikäisten monialaisten palveluiden yhteensovittaminen ja vaikuttavuuden arviointi. Statsrådets forsknings- och utredningsverksamhet. Loppuraportti, 2020. ss. 90-127. https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/162412/VNTEAS_2020_40.pdf

Nevala N, Turunen J, Tiainen R, Mattila-Wiro P. Matias valmistui farmanomiksi aivovammasta huolimatta. Työterveyslääkäri 2016; 34(4): 72-73. http://www.terveysportti.fi/dtk/tyt/avaa?p_artikkeli=ttl01518