Elektromagnetiska fält och strålning

Strålning är antingen elektromagnetisk vågrörelse (icke-joniserande strålning) eller partikelstrålning (joniserande strålning).

Icke-joniserande strålning delas upp efter strålningens frekvens och våglängd:

Elektromagnetiska fält Frekvens
Statiskt elektriskt och magnetiskt fält 0 - 1 Hz
Lågfrekvent elektriskt och magnetiskt fält 1 Hz - 100 kHz
Radiofrekvent elektriskt och magnetiskt fält 100 kHz - 300 GHz
Optisk strålning Våglängd
Ultraviolett strålning 100 - 400 nm
Synligt ljus 400 - 780 nm
Infraröd strålning 780 nm - 1 mm

Joniserande strålning, såsom röntgenstrålning och radioaktiv strålning, är en högenergistrålning som kan avlägsna elektroner från atomerna i ett medium. Våglängden är mindre än 100 nm.

Effekter av elektromagnetiska fält

Lågfrekventa elektromagnetiska fält orsakar cirkulerande elektriska fält och induktionsströmmar i kroppen. Stora fält orsakar en känsla av stickningar i muskler och nervsystem och kan orsaka synuppfattning eller fosfener. 

Induktionsströmmar orsakade av radiofrekvent strålning värmer upp vävnader. 

Elektromagnetiska fält, oavsett frekvens, kan störa funktionen av aktiva medicinska implantat, såsom pacemakers.

Riktvärden för elektromagnetiska fält

I arbetarskyddslagen och statsrådets förordning 388/2016 definieras den risk som elektromagnetiska fält utgör på arbetsplatsen, vilket ger gränsvärden för exponering och åtgärdsnivåer för elektriska och magnetiska fält på arbetsplatsen. Befolkningens exponering regleras av social- och hälsovårdsministeriets förordning (1045/2018) om begränsning av befolkningens exponering för icke-joniserande strålning.

Enligt lagstiftningen gäller följande::

  • Arbetsgivaren måste identifiera de faror som orsakas av arbetet och göra en riskbedömning av de elektromagnetiska fälten på arbetsplatsen och de personer som utsätts för dem. 
  • Källor till elektromagnetiska fält måste identifieras och deras storlek bedömas. Detta kan göras av arbetsplatsen själv, med hjälp av utrustningstillverkaren och litteratur.
  • Om det inte är möjligt att bedöma faran med fälten ska en extern konsult användas för att bedöma eller mäta fälten.
  • Vid riskbedömningen ska speciell uppmärksamhet ägnas särskilt känsliga arbetstagare, såsom användare av aktiva eller passiva implantat och gravida kvinnor.
  • En individuell riskbedömning ska göras för arbetstagare med särskild känslighet.

Om gränsvärdena överskrids ska arbetsgivaren upprätta en handlingsplan för att minska exponeringen under gränsvärdena:

  • rådgivning och utbildning av arbetstagare
  • alternativa arbetsmetoder
  • ökning av avståndet till källan
  • tekniska åtgärder för att dämpa fälten
  • begränsning av varaktigheten och styrkan hos exponeringen
  • arbetets organisering och planering
  • hänsyn till fälten vid upphandling av utrustning

Nyckelord