Ultraviolett strålning
Ultraviolett strålning kan orsaka plötsliga skador på ögon och hud. Långvarig exponering för ultraviolett strålning kan leda till hudcancer. I ögat kan strålningen orsaka skador på hornhinnan och linsen, såsom grå starr.
Icke-joniserande strålning delas upp efter strålningens frekvens och våglängd i elektromagnetiska fält och optisk strålning.
| Optisk strålning | Våglängd |
|---|---|
| Ultraviolett strålning | 100 - 400 nm |
| Synligt ljus | 400 - 780 nm |
| Infraröd strålning | 780 nm - 1 mm |
Ultraviolett strålning delas in i ytterligare tre våglängdsområden: UV-A 315–400 nm, UV-B 280–315 nm och UV-C 100–280 nm.
Lagstiftning och riktvärden för ultraviolett strålning
I arbetarskyddslagen och statsrådets förordning 146/2010 definieras den risk som konstgjord optisk strålning utgör på arbetsplatsen, vilket ger gränsvärden för exponering i Finland. Befolkningens exponering regleras av social- och hälsovårdsministeriets förordning (1045/2018) om begränsning av befolkningens exponering för icke-joniserande strålning.
Enligt lagstiftningen gäller följande::
- Arbetsgivaren måste identifiera de faror som orsakas av arbetet och göra en riskbedömning av arbetstagarnas exponering för optisk strålning.
- Källor till optisk strålning måste identifieras och deras storlek bedömas. Detta kan göras av arbetsplatsen själv, med hjälp av utrustningstillverkaren och litteratur.
- Om det inte är möjligt att bedöma faran med fälten ska en extern konsult användas för att bedöma eller mäta fälten.
Om gränsvärdena överskrids ska arbetsgivaren upprätta en handlingsplan för att minska exponeringen under gränsvärdena:
- tekniska åtgärder för att dämpa fälten
- rådgivning och utbildning av arbetstagare
- alternativa arbetsmetoder
- ökning av avståndet till källan
- begränsning av varaktigheten och styrkan hos exponeringen
- arbetets organisering och planering
- hänsyn till optisk strålningsintensitet vid upphandling av utrustning