Biologisk övervakning av exponering för kemikalier
Publiserad 25.9.2023
Vad är biologisk övervakning?
Biologisk övervakning används som ett verktyg för att bedöma och följa upp hälsorisker som hänför sig till exponering för kemikalier. Genom mätningar av biologiska metaboliter av kemikalier kan man bedöma individens eller gruppens exponering. Mätningen görs vanligtvis från prover av blod eller urin.
I biomonitoreringsanalysen mäts en viss kemikaliers metabolit eller dess biologiska effekt från provet. Kemiska ämnen, ämnesgrupper eller deras metaboliter som analyseras kallas biomarkörer för exponeringen. Biomarkörerna för exponering ger information om mängden kemikalier som ansamlats i kroppen. Biokemiska, fysiologiska eller andra förändringar som har att göra med en konstaterad eller möjlig hälsoeffekt, kallas för biomarkör för effekten.
Resultatet från biomonitoreringsmätningen avslöjar den totala exponeringen
Resultatet från biomonitoreringsmätningen innehåller både personens exponering på arbetsplatsen och på fritiden. Biologisk övervakning beaktar också användningen av personliga skydd och alla olika exponeringsrutter. Mätningsresultaten ger en bra uppfattning om mängden av kemikalier som ansamlats i kroppen via olika rutter.
Biologisk övervakning används som ett verktyg för att bedöma exponeringen och används för att bedöma och följa upp hälsorisker. Biomonitoreringsmätningen avslöjar inget om arbetstagarens hälsotillstånd. Det rekommenderas att biologisk övervakning används tillsammans med arbetshygienmätningar av lufthalterna.
Biomonitoreringsresultat behandlas som hälsouppgifter
Resultaten från den biologiska övervakningen ger information om personens eventuella exponering för kemikalier, men avslöjar inget om individens hälsotillstånd. Enligt lagstiftningen ska biomarkörresultat om exponeringen dock behandlas som hälsouppgifter. Således följs alltid de etiska anvisningarna och dataskyddslagarna och -författningarna som gäller hälsouppgifter vid biologisk övervakning. I dessa definieras de villkor som ska uppfyllas för att personuppgifter ska kunna behandlas samt de särskilda kraven som tillämpas på känsliga hälsouppgifter.
Biomonitoreringsbestämningen görs alltid av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården, t.ex. på ordination av företagshälsovårdsläkaren.
Personen som undersöks har rätt att se sina egna resultat.
Identifierande uppgifter om personen får inte lämnas till arbetsgivaren om inte arbetstagaren separat har samtyckt till det.
Resultaten från den biologiska övervakningen kan ge betydande information om tillräckligheten av riskhanteringsåtgärderna på arbetsplatsen. Det rekommenderas att t.ex. företagshälsovården skickar arbetsgivaren en sammanfattning om utförda biomonitoreringsbestämningar. Informationen ska ges utan personuppgifter och enskilda resultat, om arbetstagaren inte har gett ett separat samtycke till detta.
I sammanfattningen av resultaten kan man presentera de genomsnittliga halterna hos arbetstagare som utför samma arbete och till exempel 95. percentilen. Läs mer i avsnittet Jämförelse av biomonitoreringsresultat med gränsvärden. Du hittar stycket enklast i innehållsförteckningen i början av denna sida.
Sammanfattningen som getts till arbetsplatsen omfattar bla. antalet överskridningar av referensgränserna för icke-exponerade, och huruvida åtgärdsgränserna för exponering har överskridits i mätningarna.
Du kan också be Arbetshälsoinstitutets experter om en sammanfattning av resultaten från biomonitoreringsmätningarna. Kontakta oss vid behov: produktchef Suzana Abenet hjälper dig vidare.
Jämförelsevärden för biomonitoreringen
I Finland kan man ställa två slags lagstadgade jämförelsevärden för biomonitorering av exponering på arbetsplatsen: bindande gränsvärden och indikativa gränsvärden för biologiska prov. För närvarande har det enda bindande gränsvärdet getts för blyhalten i blodet.
Om en arbetstagares exponering överskrider det bindande gränsvärdet som mäts i ett biologiskt prov, ska arbetsgivaren utan dröjsmål minska exponeringen så att den hålls inom de angivna gränsvärdena (SRf 715/2001).
De indikativa gränsvärdena för biologiska prov fastställs genom social- och hälsovårdsministeriets förordning som uppdateras regelbundet (senast SHMf 654/2020). De är inte bindande för arbetsgivaren, men arbetsgivaren ska beakta dem vid bedömningen av arbetsförhållandena, arbetstagarnas exponering och resultaten av de biologiska exponeringsmätningarna (SRf 715/2001).
Förutom de lagstadgade jämförelsevärdena har Arbetshälsoinstitutet fastställt en åtgärdsgräns för flera exponeringsfaktorer inom den biologiska övervakningen. Dessa är Arbetshälsoinstitutets rekommendationer och har ingen juridisk ställning. Åtgärdsgränserna är huvudsakligen hälsobaserade och deras bakgrund och tolkning beskrivs i åtgärdsgränsernas motiveringspromemoria.
Arbetshälsoinstitutet har också fastställt en referensgräns för icke-exponerade för flera exponeringsfaktorer. Det innebär en nivå som underskrids hos 95 procent av den finländska befolkningen i arbetsför ålder, förutsatt at de inte exponeras i sitt arbete. Överskridning av referensgränsen för icke-exponerade, särskilt hos flera personer som utför samma exponerande arbete, tyder på exponering i arbetet.
Jämförelse av biomonitoreringsresultat med gränsvärden
Genom biologisk övervakning kan man undersöka effekten av hanteringsåtgärderna för exponering såväl på individuell som hela den exponerade gruppens nivå. Biomarkörhalterna kan beroende på ämne uppvisa variation enligt människors individuella bakgrundshalter. För att få en omfattande helhetsbild rekommenderas att biomonitoreringsbestämningar görs på flera personer som utför samma arbete.
Kom ihåg!
Referensgränser och åtgärdsgränser för biomonitorering
Arbetshälsoinstitutet har fastställt referensgränser för icke-exponerade för vissa kemikalier och åtgärdsgränser för biologisk övervakning. De är rekommendationer som getts av Arbetshälsoinstitutets experter och kan användas som ett verktyg vid bedömning av exponering i arbetet samt utnyttjas i bedömningen och uppföljningen av hälsoriskerna.
Bekanta dig också med motiveringsmemoriorna för åtgärdsgränserna för biologisk övervakning som beretts av Arbetshälsoinstitutets experter (på finska). Åtgärdsgränserna grundar sig på toxikologisk information om ämnenas skadeverkningar. Du hittar uppgifterna i de ämnesspecifika motiveringsmemoriorna. Arbetshälsoinstitutets experter uppdaterar vid behov åtgärdsgränserna enligt den senaste vetenskapliga forskningen.
Arbetshälsoinstitutets register över biologiska exponeringsmätningar
Arbetshälsoinstitutet för ett register över biologiska exponeringsmätningar i vilken uppgifter om alla biomonitoreringsmätningar som utförs vid Arbetshälsoinstitutet registreras. Registrets upprätthållande och användning i undersökningar är lagstadgat (2 § ja 2 a §; 159/1978 ändring 52/2006).
Arbetshälsoinstitutet behandlar begärda personuppgifter för att följa upp arbetstagarnas hälsotillstånd samt för vetenskaplig forskning och statistikföring. Behandlingens rättsliga grund är utförande av en uppgift av allmänt intresse. (Laglig behandling av personuppgifter artikkel 6, punkt 1e) och Lag om allmän dataskyddsförordning, artikel 9, punkter 2h och j.)
Arbetshälsoinstitutet lagrar de insamlade uppgifterna permanent. Uppgifterna kan lämnas ut med stöd av lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovårde (552/2019).
Den registrerade har rätt att av Arbetshälsoinstitutet begära tillgång till sina egna uppgifter samt begära rättelse eller begränsa behandlingen av uppgifterna.
Personen kan också göra invändningar mot behandlingen. Den registrerade har rätt att anföra besvär till tillsynsmyndigheten, dvs. dataombudsmannen.
Mer information fås av Arbetshälsoinstitutets dataskyddsombud. Du kan ta kontakt per telefon på numret 030 474 2429 eller per e-post tsv [at] ttl.fi. Brev kan postas till adressen PB 40, 00032 Arbetshälsoinstitutet.
Vill du bekanta dig närmare med paragraferna? Länkar till lagar om Arbetshälsoinstitutets verksamhet och finansiering finns i källförteckningen i slutet av denna sida.
Korrigeringar av halter inom den biologiska övervakningen
Urinprovens koncentration, dvs. förhållandet mellan lösliga ämnen och vatten i förhållande till kroppens vätskestatus. I biomonitoreringsundersökningar beaktas vanligtvis variationen på basis av urinens koncentration, men inte alltid.
Arbetshälsoinstitutet korrigerar variationen på grund av urinens koncentration på två sätt. Antingen genom att normalisera mätningsresultaten utifrån urinens relativa täthet (specific gravity, SG, även densitet), vilket är den vanligaste metoden. Det andra alternativet är att korrigera resultatet i urinens kreatininutsöndring. För vissa ämnen använder vi denna kreatininkorrigering enligt internationell praxis. I den vetenskapliga världen pågår diskussioner om vilken metod som är bättre, men det finns ingen slutlig konsensus om saken.
Vid normalisering av relativ täthet används värdet 1,021, vilket är medianen för den relativa tätheten av urinen bland den finländska befolkningen i arbetsför ålder som används av Arbetshälsoinstitutet (medeltal). Den relativa tätheten har ingen enhet, eftersom den beskriver den uppmätta tätheten av urinprovet i förhållande till tätheten av rent vatten. Normaliseringen görs enligt formeln nedan.
I formeln är Ci det ursprungliga, icke-korrigerade mätningsresultatet och SGnäyte är den relativa tätheten av urinprovet som uppmätts i laboratoriet. Det normaliserade resultatet (Ckorj) har samma enhet som det ursprungliga mätningsresultatet (dvs. t.ex. enhet µg/l).
Vid kreatinkorrigering divideras eet ursprungliga mätningsresultatet (t.ex. med enhet µg/l) med urinens kreatininhalt (t.ex. g/l), varvid det korrigerade resultatet t.ex. har enheten µg/g kreatinin.
Eftersom de normaliserade mätningsresultaten av den relativa tätheten och de kreatininkorrigerade resultaten har olika enheter, är de inte jämförbara. Resultaten kan inte direkt omvandlas till varandra, eftersom utsöndringen av vatten och kreatinin regleras delvis på olika sätt. Enligt den allmänt etablerade uppfattningen är ovan nämnda korrigeringsmetoder inte tillförlitliga, om urinens relativa täthet är under 1,010 eller kreatininkoncentrationen under 0,3 g/l (<3 mmol/l).
I Arbetshälsoinstitutets laboratorier mäts de ankomna urinprovens relativa täthet och vid behov kreatinin. Om provets relativa täthet är under 1,010 eller kreatininhalten under 0,3 g/l, inkluderas en anmärkning om resultatets osäkerhet i analyssvaret.
Felkällor vid biologisk övervakning
Biomonitoreringsmätningar, liksom alla mätningar, omfattar en risk för mätningsfel. De största felen vid biomonitorering sker vid provtagning och tolkning av resultaten. Dessutom kan analytiska fel förekomma, men de är mindre. Typiska fel kan delas upp i fel vid provtagningen och lagringen, kinetiska, miljöbaserade samt fysiologiska fel.
Källor
- Aitio, A., Biomonitorointi altistumisen arvioinnissa, i boken Kemikaalialtistumisen Biomonitorointi, red. Aitio, A., Luotamo, M., Kiilunen, M., Työterveyslaitos, Helsinki, 1995.