Trafikljusmodell för bedömning av arbetstider

Arbetstiderna har många effekter på orken, välbefinnandet i arbetet, hälsan, arbetsförmågan och produktiviteten.

• Skiftarbete ökar risken för kroniska sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, vuxendiabetes och eventuellt vissa cancerformer, såsom bröstcancer. Skiftarbete kan också öka risken för sjukfrånvaro. 
• Nattskift och tidiga morgonskift orsakar sömnbrist och arbetsmotivationen kan försämras. Skiftarbete ökar också risken för olycksfall i arbetet. 
• Det blir svårare att kombinera arbete och annat liv om möjligheterna att förutse och påverka de egna arbetstiderna är små. 
• Goda möjligheter att påverka arbetstiderna ökar arbetstillfredsställelsen samt främjar samordningen av arbetet och det övriga livet och deltagandet i arbetet. Samtidigt minskar sjukfrånvaron och arbetskarriärerna förlängs.

Arbetstidsformer som avviker från dagarbete och regelbundet skiftarbete genomförs i Finland i regel som periodarbete i enlighet med arbetstidslagen. Periodarbete utförs mest inom social- och hälsovården.

I arbetarskyddslagen (738/2002, ändring 329/2013) nämns arbetstiderna som en omständighet, vars skade- och riskfaktorer arbetsgivaren ska utreda och bedöma på förhand. 

Belastningsfaktorer i anslutning till arbetstiderna är 

• total arbetstid och övertidsarbete 
• arbetsskiftens längd 
• antal på varandra följande arbetsskift 
• antalet kvälls- och nattskift
• återhämtningstid per dag och vecka
• arbetstidernas förutsägbarhet 
• möjligheter att påverka den egna arbetstiden och fritiden 
• pauser i arbetet

Bedömningen av belastningen som orsakas av arbetstiderna gör det möjligt att beakta belastande arbetsskift som en del av skiftplaneringen. På så sätt kan man undvika att belastande arbetsskift upprepas under en längre tid under skiftplaneringen samt att arbetstiderna orsakar orimlig belastning på lång sikt. Till exempel ökar främjandet av gemensam arbetsskiftsplanering möjligheterna att påverka arbetstiderna. Samtidigt ska man säkerställa att långa arbetsskift eller andra belastande skiftdrag inte ökar orimligt mycket. I annat fall börjar risken för bl.a. sjukfrånvaro öka bland de anställda enligt våra undersökningar. 

Arbetshälsoinstitutet har utarbetat en trafikljusmodell för arbetstider som innehåller rekommendationer för bedömning av belastningen i anslutning till arbetstiderna. Mer information finns i meddelandet nedan. Trafikljusmodellen för arbetstider grundar sig på långsiktiga forskningsrön om arbetstidernas samband med hälsa, välbefinnande i arbetet och arbetssäkerhet. Enligt vår femåriga uppföljningsundersökning minskar iakttagandet av rekommendationerna belastningen som orsakas av arbetstiderna och sänker avsevärt t.ex. risken för olycksfall i arbetet.

Arbetstidsdragen som ska bedömas (totalt 15 drag) hänför sig till arbetstidens längd, tidpunkten för arbetet, återhämtningen, samordningen av arbetet och det övriga livet samt möjligheterna att påverka de egna arbetstiderna. Det lönar sig också att fästa uppmärksamhet vid arbetstidernas förutsägbarhet. Kan arbetsskiften t.ex. planeras för längre perioder än en period på 3–4 veckor, som är det vanliga?

Belastningsnivåerna beskrivs med ett trafikljus, där grön färg innebär godtagbar belastning, gul förhöjd belastning, orange överbelastning och röd färg kraftig överbelastning som bör rättas till. 

Trafikljusens belastningsnivåer (kraftig överbelastning, överbelastning, förhöjd belastning och godtagbar belastning) bestäms av enskilda belastningsfaktorer och deras frekvens under en period på tre eller fyra veckor. I allmänhet leder en kontinuerlig upprepning av belastningsfaktorn till överbelastning. Arbetstagarens totala belastning består alltså av samverkan mellan flera olika belastningsfaktorer.

Vid sidan av den gällande lagstiftningen och kollektivavtalsbestämmelserna bör man i utgångsinställningarna för de skiftlistor som redan är under arbete eller i planeringsreglerna och i genereringen av de nya listorna beakta gränsvärdena för trafikljusen i arbetstiderna. 

Skiftergonomin bör också kontrolleras i de preliminära skiftlistorna och då man planerar skiftbyten. Det centrala i skiftergonomin är att även om målet alltid är att hålla sig till den gröna färgen bör den röda färgen (överbelastning) undvikas. I synnerhet kraftig överbelastning bör inte godkännas annat än i undantagsfall och även då endast som en enskild lösning, t.ex. en person som frivilligt utför kontinuerligt nattarbete och som inte får hälsorisker av skiftarbetet.

Kom ihåg dessa tre saker

I den praktiska arbetsskiftsplaneringen kan det vara utmanande att göra upp en arbetsskiftsförteckning där det inte alls förekommer överbelastning. Kom ihåg de tre viktigaste sakerna med tanke på hälsa och återhämtning i periodarbete som omfattar nattarbete:

1. antalet nattskift (tabell 2. Tidpunkten för arbetstiden) 
2. ledig tid mellan på varandra följande arbetsskift (tabell 3. Återhämtning)
3. arbetstidens längd i en arbetsperiod mellan två lediga dagar (tabell 1. Arbetstidens längd) 

Särskilt i fråga om de tre ovan nämnda belastningsfaktorerna ska man inte godkänna kraftig överbelastning som syns med rött.  

Vi rekommenderar att man i samband med ledningen av välbefinnandet i arbetet fastställer mål även för skiftplaneringen. Till exempel vilka arbetstidsdrag man eftersträvar och i vilka drag man inte tillåter att man hamnar på den röda färgen.

Arbetstiderna inom servicebranscherna är i huvudsak oregelbundna. Skiftplaneringen görs kontinuerligt separat för varje period och antalet klienter eller patienter samt verksamhetens behov varierar. Det är arbetsamt att granska skiftergonomin och kollektivavtalsreglerna och därför rekommenderas det att man granskar skiftergonomin med hjälp av ett skiftplaneringsprogram som stöder Arbetshälsoinstitutets trafikljusrekommendationer. 

Trafikljusrekommendationerna för arbetstider används redan i flera program för skiftplanering inom servicebranschen. I programmen kan gränsvärdena för skiftergonomi beaktas redan när de preliminära listorna skapas samt under senare granskningar.

Chefer, arbetsskiftsplanerare och anställda som deltar i arbetsskiftsplaneringen har nytta av rekommendationerna. Rekommendationerna stöder en god ledning av arbetstiderna.  

Våra rekommendationer lämpar sig särskilt för periodarbete där arbetsskiften planeras i två eller tre veckors perioder, men de kan också utnyttjas inom andra branscher. Arbetshälsoinstitutet har utarbetat egna trafikljusrekommendationer för regelbundet skiftarbete inom industrin. Du hittar dem som sista punkt i innehållsförteckningen uppe på sidan.

Bedöm belastningsfaktorerna nedan i varje planeringsperiod i arbetsskiftsförteckningen: 

• arbetstidens längd 
• tidpunkten för arbetstiden 
• återhämtning 
• samordning av arbete och det övriga livet 
• möjligheter att påverka arbetstiderna. 

Utöver dessa ska arbetstidernas förutsägbarhet bedömas regelbundet, till exempel en gång per år.

	Godtagbar	Förhöjd belastning	Överbelastning	Kraftig överbelastning
Arbetsperiod i timmar mellan två lediga dagar	≤40 h	40–48 h	48–55 h	>55 h
Arbetsskiftets längd i timmar i heltidsarbete	4–9 h	9–12 h	12–14 h	>14 h
Antalet på varandra följande arbetsdagar i heltidsarbete	3–5	6 eller 2	7	≥8 eller 1

Rekommendationer för arbetstidens längd

Långa arbetstider försvårar samordningen av arbete och det övriga livet och ökar hälsoriskerna. Även om veckoarbetstiden inte har fastställts i periodarbete, ska arbetsperioder på över 48 timmar undvikas och arbetsperioden mellan två lediga dagar ska vara högst 40 timmar. Även återkommande övertidsarbete ska undvikas. En särskild grund för fastställandet av gränsvärdet för överbelastning är arbetstidslagen.

Den säkraste längden på ett arbetsskift är under nio timmar. Å andra sidan leder mycket korta arbetsskift på mindre än fyra timmar till att bundenheten till arbetet ökar. Långa arbetsskift ökar tröttheten och kan också öka risken för sjukfrånvaro eller olycksfall.

Man borde ha tre till fem arbetsdagar i följd. Under på varandra följande arbetsdagar kan en anhopad belastning uppstå, varvid tröttheten ökar. Även upprepade enskilda arbetsdagar ökar bundenheten till arbetet.

	Godtagbar	Förhöjd belastning	Överbelastning	Kraftig överbelastning
Antal morgonskift som inleds före kl. 6 under tre veckor	0–2	3–4	5–8	≥ 9
Antal morgonskift som inleds före kl. 6 under fyra veckor	0–2	3–6	7–11	≥ 12
Antal på varandra följande kvällsskift	0–3	4	5	≥ 6
Antalet nattskift (minst tre timmar arbete mellan kl. 23 och 06) under tre veckor	0–2	3–4	5–8	≥ 9
Antalet nattskift (minst tre timmar arbete mellan kl. 23 och 06) under fyra veckor	0–2	3–6	7–11	≥ 12
Antal på varandra följande nattskift	0–2	3	4–5	≥ 6

Rekommendationer om tidpunkten för arbetet

Mycket tidiga morgonskift förkortar sömnen och ökar tröttheten i arbetet. Man bör ha så få morgonskift som möjligt som börjar före kl. 6.  

Flera kvällsskift i följd försvårar samordningen av arbete och det övriga livet.
Man bör ha så få nattskift som möjligt. 

Nattskiften bör ordnas så att man har så få på varandra följande nattskift som möjligt. Vi rekommenderar högst tre nattskift i följd.  

Flera nattskift i följd ger ökade störningar i dygnsrytmen och ökar hälsoriskerna i samband med nattarbete. Dessutom stör upprepat nattarbete rytmen mellan sömn och vakenhet och ökar många hälso- och säkerhetsrisker. Hos gravida kvinnor kan nattskift öka riskerna för fostret. Under graviditeten ska antalet nattskift vara högst ett per vecka.

	Godtagbar	Förhöjd belastning	Överbelastning	Kraftig överbelastning
Antal intervall på mindre än 11 timmar mellan arbetsskift under en arbetsperiod mellan två lediga dagar	0	1	2	≥ 3
Antal intervall på mindre än 11 timmar mellan arbetsskift under tre veckor	0–1	2–4	5–8	≥ 9
Antal intervall på mindre än 11 timmar mellan arbetsskift under fyra veckor	0–1	2–4	5–11	≥ 12
Ledighet efter nattskift i timmar efter det sista nattskiftet	> 48 h	28–48 h	11–  under 28 h	< 11 h
Veckovilans längd i timmar (mellan måndag kl. 00 och söndag kl. 24)	> 48 h	35–48 h	24– under 35 h	< 24 h

Rekommendationer för återhämtning från arbetet

Den lediga tiden mellan arbetsskiften borde i regel vara minst 11 timmar. Korta intervall mellan arbetsskiften minskar möjligheten till återhämtning och ökar risken för sjukfrånvaro och olycksfall. En särskild grund för gränsvärdet för överbelastning är arbetstidslagen.

Efter arbetsperiodens sista nattskift ska ledigheten vara minst 48 timmar. Återhämtningen från nattarbete tar minst två dygn. En återhämtningsperiod på mindre än 28 timmar efter ett nattskift ökar, vid upprepning, riskerna för störning i hjärnans blodcirkulation och riskerna under graviditeten för gravida.

Veckovilan stöder återhämtningen från arbetet. En gång i veckan ska man ha minst 35 timmars oavbruten ledig tid.

	Godtagbar	Förhöjd belastning	Överbelastning	Kraftig överbelastning
Antal lediga veckoslut (lö–sö) under tre veckor	2–3	1	0
Antal lediga veckoslut (lö–sö) under fyra veckor	2–4	1	0
Antal enskilda lediga dagar under tre veckor	0–1	2	3	≥ 4
Antal enskilda lediga dagar under fyra veckor	0–1	2–3	4	≥ 5
Antal avbrutna skift under tre veckor	0	1	2	≥ 3
Antal avbrutna skift under fyra veckor	0	1	2–3	≥ 4

Rekommendationer för samordning av arbetet och det övriga livet

Lediga veckoslut stöder samordningen av arbetet och det övriga livet och gör att man kopplar av från arbetet. Varje månad ska man ha minst ett helt ledigt veckoslut.

Enstaka lediga dagar ska i regel undvikas, eftersom återkommande enskilda lediga dagar ökar bundenheten till arbetet. 

Arbetsdagens periodindelning eller avbrutna arbetsskift under en dag ökar bundenheten till arbetet. Arbetsdagen ska bestå av en oavbruten arbetsperiod.
 

	Godtagbar	Överbelastning
De anställda kan framföra önskemål och påverka arbetstiderna	Förverkligas	Förverkligas inte

Rekommendationer om möjligheter att påverka arbetstider

Arbetstagaren ska ha möjlighet att påverka sina arbetstider och ledigheter. Möjligheterna att påverka den egna arbets- och fritiden underlättar samordningen av arbetet och det övriga livet och minskar i huvudsak risken för sjukfrånvaro. Belastningen från arbetstiderna, särskilt den kraftiga överbelastningen, bör dock inte öka genom önskemål om arbetsskift. Då kan konsekvenserna för hälsan vändas upp och ner.

Individuell flexibilitet och relaterade önskemål om arbetsskift är viktiga. De bör dock genomföras inom gränser där flexibiliteten och önskemålen inte orsakar sådan kraftig överbelastning som syns med röd färg i trafikljusmodellen för arbetstider.

I kontinuerligt nattarbete höjer ett stort antal nattskift lätt belastningsnivån till den röda nivån för kraftig överbelastning. Eftersom de individuella skillnaderna när det gäller anpassningen till skiftarbete är stora och det slutligen är sällsynt att man söker sig till kontinuerligt nattarbete, kan belastningen godkännas om:

• personen utför nattarbete frivilligt och
• det kontinuerliga nattarbetet inte orsakar hälsorisker som observerats vid hälsoundersökningar.

I kontinuerligt nattarbete är det skäl att förkorta den totala arbetstiden för att stöda återhämtningen. Att kontinuerligt utföra nattarbete i små mängder minskar också behovet av arbetsskift som omfattar nattarbete för den övriga personalen.  

Ärendet kan bedömas med hjälp av en enkät om nattarbete riktad till företagshälsovården och som tagits fram av experter vid Arbetshälsoinstitutet.

Rekommendationer för äldre

I 40–50-årsåldern försämras sömnkvaliteten. Det gör ofta att kroppens sömn- och vakenhetsrytm tidigareläggs, vilket gör att återhämtningen försämras särskilt efter nattskift. Åldrandet är också förknippat med att kroniska sjukdomar blir vanligare, vilket kan öka arbetets allmänna belastning. 

För personer över 50 år rekommenderar vi:

• minskning av nattarbete
• vid behov möjlighet till kortare total arbetstid och kortare arbetsskift i belastande arbete
• undvikande av korta intervall mellan arbetsskiften för att möjliggöra en tillräcklig återhämtning. 

När belastningen från skiftarbetet minskas kan man påverka arbetstagarnas hälsa, orken i arbetet och arbetsprestationerna samt förebygga risken för olycksfall i arbetet och sjukfrånvaro.

I planeringen av skiftsystemet lönar det sig att kombinera produktionsmässiga och individuella behov, vilket optimerar arbetets produktivitet och välbefinnandet i arbetet. Det finns mycket forskningsdata om hur skiftarbetets olika arbetstidsdrag (t.ex. nattarbete och långa nattskift) påverkar välbefinnandet och produktiviteten i arbetet. Belastningen från skiftsystemet kan bedömas utifrån forskningsdata i enlighet med tabellen nedan.

Man bör dock komma ihåg att olika arbetstidsdrag har samverkningar. Dessutom påverkar arbetets övriga belastningsfaktorer den totala belastningen. När man till exempel bedömer längden på arbetsskift och arbetsveckor ska man beakta andra belastningsfaktorer i arbetsmiljön, såsom arbetets fysiska belastning, temperaturförhållanden och arbetsresor.

Av säkerhetsskäl ska arbetstiden vara högst 40 timmar i veckan på lång sikt och högst 48 timmar även under enskilda kalenderveckor. Arbetsveckor på över 55 timmar (inklusive övertidsarbete) bör man ha högst en gång i månaden.

Det rekommenderas att personer över 50 år erbjuds möjlighet till kortare arbetstid eller minskat nattarbete. Enskilda lediga dagar kan stöda återhämtningen från på varandra följande arbetsskift under vissa skiftrotationer, men en tillräckligt lång enhetlig ledighet är ändå viktig särskilt efter nattskift. Man bör också ha tillräckligt med lediga veckoslut, minst två veckoslut i månaden.