Bullerskada

Bullerskador har under åren 2013–2017 varit den kvantitativt vanligaste yrkessjukdomen i Finland. Under perioden ifråga har 0,777 fall per 1 000 anställda bekräftats. Antalet fall har dock minskat varje år och de flesta bullerskador som konstateras är lindriga.

Exponering för impulsbuller på mer än 135-137 dB(C) eller långvarigt kontinuerligt buller på mer än 80-85 dB(A) leder till permanent hörselnedsättning av inneröretyp, en bullerskada.  

Impulsbuller är mer förknippat till hörselskador än kontinuerligt buller. 

Tillfällig eller permanent hörselnedsättning, som kan innefatta öronringning (tinnitus) eller försvagad förmåga att urskilja tal. 

• Utredning av individuella bakgrundsuppgifter och sjukdomshistoria relaterade till öron och hörsel, utvärdering av data relaterade till bullerexponering. 
• Kontroll av rörligheten i örat och trumhinnan. Rinnes och Webers test med stämgaffel.     
• En mätning av hörseltröskeln som inledningsvis påvisar en typisk dipp vid 4 kHz. Senare, om bullerexponeringen fortsatte, skulle hörselnedsättningen utsträckas i båda riktningarna till andra frekvensområden. Förmågan att förstå tal i en bullrig miljö försvagas vanligtvis i förhållande till utvecklingen av hörselnedsättningen. 

Vid misstanke om bullerskador är det alltid nödvändigt att kontrollera och utvärdera tillämpningen av och kvaliteten hos bullerreducerande åtgärder och hörselskydd.   

Det finns begränsade belägg för behandlingseffekt. Vid behandling av bullerskador eftersträvar man skydd mot buller för att undvika ytterligare skador. Rökning bör förbjudas. Det är att rekommdera, att rådfråga en specialist vid plötslig och svår hörselnedsättning. 

Bullerskador orsakas av den ackumulerade totala exponeringen. Med andra ord bidrar både av arbets- och fritidsexponering för buller till skadan. Bullerexponering både i arbetet och på fritiden kan orsaka bullerskador. En bullerskada som främst beror på exponering i arbetet är en yrkessjukdom.  

Enligt lagstiftningen (bullerförordningen) är arbetsgivarna skyldiga att begränsa bullerexponering i arbetet till en nivå som enligt statistiken förhindrar bullerskador. Om föreskrifterna följs bör arbetet därför inte leda till någon bullerskada.   

Bullerskador förebyggs främst genom att minska bullerexponeringen till en säker eller så låg nivå som möjligt, dvs. genom att bekämpa buller.

Prioritetsordning för bullerbekämpningsmetoderna:  

1. förhindra uppkomsten av buller  

2. hindra utbredningen av buller  

3. dämpa buller med akustik  

4. personliga hörselskydd  

5. begränsa tiden man utsätts för buller.  

Om bullernivån inte kan sänkas för att eliminera risken för bullerskador, bör arbetstagarna bära hörselskydd.  I detta fall bör arbetstagarnas hörsel övervakas regelbundet så att bullerskador kan upptäckas så tidigt som möjligt.