Belastningssjukdomar i hand och underarm

Belastningssjukdomar avser besvär med nervvävnad, senor och övriga anatomiska strukturer, som typiskt uppstår till följd av frekvent upprepade, belastande arbetsrörelser. Belastningssjukdomar i de övre extremiteterna orsakar smärtor i underarmen, handleden och handen. Omkring 200 fall av belastningssjukdomar i de övre extremiteterna kompenseras årligen som en yrkessjukdom. Dessa är typiskt inflammation i överarmens epikondyl (epikondylit), karpaltunnelsyndrom och stenoserande tendovaginit (de Quervains senskideinflammation).  

Arbetsrelaterade belastningssjukdomar i de övre extremiteterna är vanligast inom livsmedelsproduktion, grödor och djurhållning, husbyggande, specialiserad byggverksamhet samt tillverkning av elektrisk utrustning. Ur yrkesmässig synvinkel är belastningssjukdomar vanligast bland byggnadsarbetare, livsmedels-, träbearbetnings- och beklädnadsarbetare, jordbrukare och djuruppfödare, mekaniker och gjuteriarbetare samt processarbetare.

Senskideinflammation är inflammation i senskidan eller senhinnan som omger senan. Riskfaktorer är arbeten som kräver högrepetitiva arbetsrörelser, kompressionskraft och böjningar av handleden. Risken ökar när ovanstående faktorer kombineras.   

Riskfaktorer för inflammation i överarmens epikondyl är särskilt kraftfulla böj- och sträckrörelser i handleden och fingrarna samt underarmens rotation. Risken ökar när muskelkraften kombineras med repetitiva arbetsrörelser eller böjda handledsställningar. Vissa sporter som belastar de övre extremiteterna (såsom tennis och golf) kan öka risken för sjukdom.   

Seninflammation i övre extremiteten och inflammation i överarmens epikondyl kan vara en yrkessjukdom om arbetstagaren har gjort belastande, upprepade, ensidiga eller ovana rörelser med övre extremiteten innan symptomen börjar.  

Karpaltunnelsyndromet avser en inklämning av medianusnerven i handledskanalen. Riskfaktorerna inkluderar hög repetition av arbetsrörelser och användning av stor muskelkraft, vibrationer och arbetspositioner som avviker från handledens mittposition i kombination med ett kläm- eller pincettgrepp. Individuella riskfaktorer inkluderar övervikt, graviditet och vissa sjukdomar (diabetes, hypotyreos, ledgångsreumatism och njursjukdomar) som är förknippade med svullnad.   

Karpaltunnelsyndrom kan vara en yrkessjukdom om arbetstagaren har gjort upprepade, långvariga rörelser som kräver betydande tryckkraft och orsakar förträngning av handledskanalen. Arbetsrörelser som orsakar förträngning av handledskanalen är böjda handledsställningar i kombination med en klämrörelse. 

Vid belastningssjukdom i de övre extremiteterna är det typiska symptomet smärta. Karpaltunnelsyndrom innebär vanligtvis domningar och känselstörningar i området kring tummen, pekfingret, långfingret och ringfingret. Vid inflammation i överarmens yttersta epikondyl (tennisarmbåge, lateral epikondylit), är smärtzonen belägen på ytterkanten av armbågsleden, där sträckmusklerna för handleden och fingrarna är fästa. På motsvarande sätt, vid inflammation i överarmens inre epikondyl (golfararmbåge, medial epikondylit) är smärtan (puuttuu sana?) belägen på den inre kanten av armbågsleden där böjmusklerna är fästa.

Konstaterande av belastningssjukdom baseras främst på symptombilden, riskfaktorer relaterade till arbete och fritid samt undersökningar utförda av läkare och differentialdiagnostiskaundersökningar. Dessa genomförs vanligen inom företagshälsovården av en företagsläkare som känner till arbetsmiljön. Undersökningarna kan omfatta olika tester och vid karpaltunnelsyndrom ENMG (elektroneuromyografi). I problemsituationer kan den behandlande läkaren konsultera den specialiserade sjukvården och vid misstanke om yrkessjukdom även arbetsmedicinska polikliniker. 

Den primära behandlingen är att undvika överdriven belastning. Detta kan kräva en kort sjukfrånvaro och arbetsarrangemang. Olika behandlingar används för att lindra smärta och återställa funktionsförmågan. Utgångspunkten är att normala vardagsaktiviteter främjar återhämtning. Karpaltunnelsyndrom kan kräva kirurgisk friläggning av den klämda nerven. Majoriteten av belastningssjukdomar i handen och underarmen förbättras inom några veckor, men återfall är vanligt. Endast en liten andel blir kroniska.

Företagshälsovården spelar en viktig roll för att förebygga arbetsrelaterade belastningssjukdomar. Förebyggande arbete görs genom åtgärder relaterade till fysiska belastningsfaktorer och ergonomi på arbetsplatsen.