Vibrationsskada

I Finland använder enligt beräkningarna ca 50 000 anställda vibrerande maskiner i sitt arbete. De som arbetar med olika slags motordrivna handredskap exponeras för vibration som riktas mot händerna. I Finland har exponeringen minskat klart eftersom det t.ex. finns allt färre skogs- och gruvarbetare och verktygen har utrustats med bättre vibrationsdämpning. I ett flertal yrken (bilmekaniker, gjutgodsrensare, byggarbetare etc.) förekommer dock fortfarande exponering för vibration som orsakas av olika slags trycklufts- eller eldrivna handredskap, t.ex. mutternycklar, slipskivor, slagborrar, pikhuggningsyxor och betongvibratorer. 

Till registret för arbetsrelaterade sjukdomar anmäls årligen numera endast 10–15 fall av vibrationsskada. Det faktiska antalet är sannolikt mångdubbelt. Vibrationsskador har blivit ovanligare och lindrigare särskilt hos skogsarbetare, vars motorsågar har blivit lättare och försetts med bättre vibrationsdämpning.  

Vibrationens skadlighet är beroende av exponeringstiden, vibrationens styrka, frekvens och acceleration. Utifrån dem har det utarbetats en internationell standard (I Finland SFS- EN ISO 5349-1: 2001), enligt vilken det går att på basen av vibrationens egenskaper förutse den sannolika prevalensen för vita fingrar. Standarden underskattar dock i många fall risken för att insjukna eftersom den inte på ett tillräckligt sätt beaktar impulsmässigheten i fråga om vibration och andelen högfrekvent vibration. Den mängd vibration som överförs till handen påverkas också av den kompressionskraft som används i arbetet, arbetsställningarna och verktygets vikt och ålder. Det finns också stora individuella skillnader i fråga om utvecklingen av symptom. 

Vibrationens skadlighet är beroende av exponeringstiden, vibrationens styrka, frekvens och acceleration.

På 1960-talet bröt sjukdomen ut hos skogsarbetare efter 4–5 arbetsår men allt eftersom det kommit nya sågar har skogsarbetare fått tydliga symptom först efter mer än tio år.  I anslutning till vissa arbetsuppgifter kan sjukdomen fortfarande yppa sig synnerligen snabbt, t.ex. bänkslipning har orsakat symptom på vita fingrar redan efter en exponeringstid på mindre än ett år. 

Till en början vitnar endast fingertopparna på vintern. Om sjukdomen är långt framskriden blir båda händernas fyra fingrar helt vita (drabbar nästan aldrig tummen) även på sommaren när vädret är svalt och fuktigt. I samband med attackerna med vita fingrar drabbas också patienten av domningar, fumlighet och försvagad kompressionsstyrka i händerna. Under attacken lindras symptomen gradvis genom att värma och skaka händerna.  

Om vibrationsskadan är förknippad med skador i det perifera nervsystemet manifesterar sig sjukdomen som kontinuerliga domningar, fumlighet och försvagad kompressionskraft. Handvibrationer predisponerar för karpaltunnelsyndrom, i synnerhet om till arbetet hör handrörelser som belastar handleden och avviker från handledens normallinje.

Grunden för utredningen är tidigare symptom och exponering. Vita fingrar, dvs. Raynauds symptom, kan påvisas genom ett köldexponeringstest. Arbetshälsoinstitutet använder fingerpletysmografi, genom vilken en sänkning av det systoliska blodtrycket orsakad av nedkylning mäts och jämförs med värdet hos ett annat finger.   

Vid differentialdiagnostiken bör den primära formen av Raynauds symptom beaktas, som förekommer hos ca 4–10 procent av befolkningen. Dessutom bör övriga orsaker till den sekundära formen av Raynauds syndrom beaktas, t.ex. bindvävssjukdomar, blod- och blodkärlssjukdomar, tillstånd efter trauman och köldskador och läkemedel som drar samman blodkärl. 

Symptomen blir ofta lindrigare eller försvinner helt om vibrationsexponeringen, eller övriga förvärrande faktorer, avtar. Ett syndrom som pågått länge försvinner sällan trots att exponeringen elimineras.

Det viktigaste är att minska vibrationen. I den förordning gällande vibration som baserar sig på EU:s direktiv om vibration (44/2002/EU) är den lägre åtgärdsgränsen för handvibration 2,5/m2 och gränsvärdet 5 m/s2. Arbetsgivaren åläggs att göra upp ett program för bekämpning av vibration om den lägre åtgärdsgränsen överskrids. De arbetstagare som exponeras för vibration bör undersökas inom företagshälsovårdens inledande och periodiska hälsoundersökningar beroende på exponeringen. Symtomenkäter rekommenderas för uppföljningen.

De som kör jordbyggnads-, terräng-, byggnads- och militärfordon eller som arbetar med maskiner för borrning av brunnar kan exponeras för kroppsvibration. För att utreda exponeringen krävs vanligen mätningar. Det finns gränsvärden för kroppsvibration: insatsvärdet för daglig exponering är 0,5 m/s2 och gränsvärdet 1,15 m/s2. Om insatsvärdet överskrids är det befogat att utföra hälsoundersökningar. Kroppsvibrationer ökar risken för ryggsmärta och möjligen artros. Det är inte tillåtet att exponeras för vibration som överskrider de arbetshygieniska gränsvärdena under graviditeten, eftersom detta kan öka risken för att foster föds för tidigt eller är underviktiga.